Som jag har kämpat, som jag har längtat och som jag har väntat. Nu är dagen här, dagen när Figo hämtar fågel själv! Jag är så otroligt lycklig just nu så det förstår ni inte. Att det skulle dröja två år och en dag (så gammal är Figo) tills detta ögonblick gör mig inget just nu. Känslan har varit värd att vänta på.
Jag förberedde mig på en rejäl fight med Figo idag. Dels har vi inte tränat på snart två veckor och sen var det ju fågel vi skulle använda oss av idag. Jag började lite lätt att värma upp honom med att bara bära, det har han ju gjort förr. När han sen skulle hämta fågeln på avstånd blev han väldigt låg i hållningen, så jag följde med honom nästan ända fram första gången. Efter det gick det av bara farten när han insåg att det vankades superduperberöm när han uppförde sig. Han hämtade fågeln på kommandot varje gång och jag tror faktiskt att Figo var rätt nöjd han också.
Det kändes som att jag hade en helt ny hund att jobba med idag. Inte alls lika svårarbetad utan bara så samarbetsvillig. Det är klart, lite seg och lite väl undergiven kunde han uppfattas, men nu är det bara att fortsätta och jobba upp snabbheten. Den finns där, det vet jag. Jaaaa!!!!!! Fy f-n vad vi är bra! :o)))
Här var det tänkt att jag skulle lägga ut bilder på framgångarna, men tyvärr hänger sig bildöverföringsprogrammet. Jag återkommer med bildbevisen, var så säker.
Så kul! Vad ni är duktiga och flitiga . Själv känns det som om vi har gått till vintervila när det gäller vilt/apporteringsträningen. (lite väl tidigt kanske, men motivationen är borta just nu, den kommer förhoppningsvis tillbaka snart.)
SvaraRaderaHa en trevlig helg /Veronica & vovvarna