Hur går man vidare

Saga ringde mig på jobbet idag. Hon hade sån huvudvärk och kändes febrig. Jag är lur på att det är den nya influensan hon drabbats av. Hon gick och la sig efter middagen och där ligger hon än. Vi får väl se om vi andra också åker dit snart.

Nu var det länge sedan jag tränade någon apport med Figo igen. Det känns på något sätt inte så motiverat men jag vet ju att han inte är helt klar ännu. Jag är bara så less på detta fördömda straff som det inneburit för vår del. Att det finns folk som frivilligt tar sig an andras hundar för träning är för mig en gåta. Jag ser det enbart som ett nödvändigt ont och inget annat. Vill jag ha fröjd för ögat, då använder jag mig inte av en setter som apportör. Nåt mer bedrövligt än Figo som hämtar apporter måste vara svårt att uppbringa. Man ser riktigt hur han bara gör det för att han fått det förhatliga kommandot apport.

Men jag kämpar enträget på (tur man är tjurig). Så ikväll blev det ett pass i mörkret. Inspirationen till övningar är puts väck. Det blev klockan och sen kastade jag ut 4-5 dummies på gräset som han fick hämta en efter en. Han sparade naturligtvis den största dummien till sist. Första gången tog han den, andra gången ångrade han sig precis när han gapade över den. Kanske för att jag ropade "bra" lite för tidigt. Han hann nog inte greppa den. Ja, inte kunde jag ju ge mig då. Det blev att kasta ut alla 5 igen och börja om. Då gick det bättre. Han tog även den stora dummien och kom med viftande svans tillbaka... så ska det se ut! Det är mattes pojke det.

Hur ska jag fortsätta nu? Det känns som att jag duttar lite här och lite där. Lite apportsök på låg nivå, hämta flera objekt efter varann, en del dirigering genom övningen klockan. Men går vi framåt? Ja, stadgan och ledarskapet fungerar ju som bekant rätt hyfsat, men än finns det mycket kvar att önska innan man kan vara helt nöjd.