Figo i hussehjärtat

När Ted kom hem med Figo igår efter jakten var han så nöjd och glad. Figo hade skött sig exemplariskt för husse med fin kontakt och lagomt stort sök för skogen. Tyvärr var det så att orrar lyfte här och var men redan på avstånd, så någon bra situation blev det inte. Däremot provade Ted att kalla in Figo från söket och därefter direkt sätta sig under en gran och locka på järpe. Det var här Figo la in den stora stöten för att definitivt ta sig in i hussehjärtat. Han klarade av att gå från 110 till 0 snabbare än man hinner ropa hej. Som om det inte vore nog med det. En orädd järpe kom gåendes på marken bara någon meter framför Figos nos... men han låg bara stilla och tittade på den! Vad säger ni om den stadgan!?!

Har för övrigt fått tips om en karl som har fasaner och som tar emot enskilda hundekipage för träning. Det vore nog inte så dumt med sådan kontrollerad träning. Jag ska ringa honom idag för att höra lite närmare vad han erbjuder.