lördag 24 oktober 2009

Vilken kanonapportör!

Ted har tagit med sig Bosco för att jaga. Han var lite sugen på att se om dom kunde få upp något hardrev. Efter dammsugning så tog jag Figo och gick ut i skogen. Med mig hade jag apportfågeln. Jag började med att lägga ut fågeln på en skogsstig och skicka Figo längs den lite längre och längre än tidigare. Så höll jag på tills jag fick upp snabbheten och en lite mer frejdig hund tillbaka.

När detta önskemål var uppfyllt tog jag fågeln och gick utanför stigen och la den bland ris och snår. Figo fick sitta kvar och se vart jag släppte ner fågeln i skogen. Inga problem blev det, han travade iväg och hämtade fågeln. Nu började jag t.o.m. ana en liten glädje hos Figo, det var ju inte så hemsk övning det här.

Då allt gick som en dans tog jag övningen ännu en bit. Jag satte Figo att stanna kvar, gick in i skogen 50-70 meter och släppte fågeln... men fortsatte gå omkring lite innan jag vände tillbaka. Då skulle han ju inte bara kunna rusa rakt fram på synintrycket och hämta fågeln. Taktiken fungerade, Figo sprang rakt ut dit han ungefär trodde att fågeln låg. Hm, ingen fågel här, vart kan den då vara. Han stannade upp och tittade frågande på mig. Nu bestämde jag mig för att inte säga något eller dirigera honom. Han fick stå och stirra tills han förstod att han skulle börja använda nosen, vilket han också gjorde. Han använde vindriktningen och kom rätt på fågeln!

Nu har jag en hund som vill ha kommandot apport. Jag har en hund som frejdigt springer ut och söker upp fågeln. Jag har en hund som med viftande svans kommer tillbaka i trav med fågeln. Jag har en hund som sätter sig framför mig och inväntar kommandot loss. Jag har en hund som litar på mig som ledare och håller kontakt. Kort och gott, jag har en kanonapportör!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar