Så glada hundarna blir när man hämtar in dom från hundgården. Dom hör en redan när man närmar sig huset med bilen. Då står dom förväntansfullt och tittar upp mot huset. När man öppnar dörren och går in i hundgården börjar Bosco att snurra runt och hoppa framför en. Figo oar högt och kastar sig rakt i armarna på en. Kommer han åt ger han gärna en puss också. Visst känner man sig välkommen hem då!
Ikväll slog jag faktiskt två flugor i en smäll, men inte på det sättet jag skrev om tidigare. Nej, hyllan i kylen som brukar rymma mjölk och fil gapade tom. Så jag tog mina trotjänare med mig och gick till macken för att åtgärda detta. Då fick hundarna sig en bra kvällspromenad och barnen kan få frukost imorgon också :o).
Vi passerade ett hus som har två bronslejon som sitter som statyer vid infarten. Varför har man det? Ja, dum fråga, förmodligen för att man tycker det är snyggt. Men det var inte det jag ville komma till. När vi precis passerade dessa lejon i mörkret upptäckte Figo det ena av dom. Hu så läskigt! Han hoppade förskräckt i sidled, höll nästan på att meja ner mig och Bosco som gick utanför honom. Sen gick han en stor sväng runt det och försökte se vad det var. Han såg för rolig ut.
Figo som fått omdömet fyrkantig pockethund på utställning var nu allt annat än fyrkantig. Så lång har jag nog aldrig sett honom, han såg ut som en svartvit polkagrisstång. Han stod en bit ifrån men sträckte sig så att han kunde komma åt att lukta på det läskiga lejonet. Puh, vilken lättnad när han insåg att det inte tänkte äta upp honom. Då kunde han ruska av sig obehaget och bli så där glad som bara Figo kan. Men då hade han ju inte sett det andra lejonet än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar