Nomesele

Bosco är inte glad åt att behöva agera modell. Undrar vad han säger på andra bilden :O)

Så här ser den alltså ut, nomeselen som vi använder vid drag. Ska snart införskaffa en åt Figo också. Man kan ju faktiskt träna lite kommandon även på barmark. Det är inte alltid alldelens glasklart det där med att dra. När man ska köra in hunden kan det bli lite tilt i huvudet när matte/husse först manar på framåt. När hunden då gör som den blir tillsagd, ja då bromsar nån där bak. Det är klart den blir förvirrad. Då gäller det att tajma med beröm och peppa i rätt ögonblick.

Nu innan det kommit snö kan man ha sele och draglina och gå/springa bakom hunden. Då får den träna sig på att vid motstånd ändå ligga framför och fortsätta dra. Vi använder aldrig dragselen annat än då hunden verkligen ska dra. Då blir det snabbt så att när man tar fram den så vet hunden vad som väntas den. Andra selar, typ reflexsele och dylikt är det däremot inte OK att dra i (men det brukar inte vara några problem för hunden att förstå).

Linförighet ifrågasatt

Nu har jag ägnat någon vecka åt Boscos dragande i kopplet och hans oönskade beteende gentemot andra hanhundar. Döm om min förvåning när jag upptäckte att han inte var så svårjobbad som jag trodde. Efter två promenader visste han precis vad som förväntades av honom, dvs att gå bakom ledaren till han får tillåtelse att nosa och göra sina behov. Det andra beteendet är mer rotat så där har jag en bra bit kvar, men ni som känner mig vet att, ge sig mot en hund, inte ligger för mig. Lite motstånd har jag nog av att jag egentligen inte är ledare nummer ett för Bosco. Den rollen har Ted. Naturligt då det är han som fört Bosco i första hand.

Självklart är även jag ledare för Bosco, men jag har nog fått visa än tydligare med mitt kroppsspråk "hur stark ledare jag är" och hur duktig jag är på "att avvärja hot". Effekten av minskade koppeldrag verkar hålla i sig. Svärmor lånade Bosco och undrade efteråt om han var sjuk. Hon har tidigare någon gång nämnt att detta är den tjurigaste hund hon haft i ett koppel (hon har haft många hundar). Nu gick han bara bakom henne och drog ingenting. Hon trodde på riktigt att något var fel med hunden. Så effekten verkar hålla i sig även till andra förare, precis som jag vill ha det.

Figo den lille illbattingen, verkar däremot göra skillnad på folk och fä. Jag har nästan känt mig förnärmad när dom flesta som gått med honom i koppel klagar på att dom får gå på hälarna, ett koppelryck och han skärper sig några sekunder, sedan samma visa igen. Som jag tränat med honom. Till och med gått kopplad med honom för att se om han beter sig annorlunda vid kommandot brevid då. Men inte det, han går som en dröm vid min sida. Enda anmärkningen skulle kunna vara att han någon enstaka gång "nosar fast" om jag inte varit nog tydlig med vad som gäller. Annars går han brevid i slakt koppel tills tillåtelse om annat ges.

Detta må låta som futtiga bekymmer men inte desto mindre frustrerande för mig. Jag känner att jag inte kan komma åt problemet. Han går utan anmärkning med mig, men när andra för honom får ju matte skämmas ;o). Fy skäms på dig Figo! Vad ska matte ta sig till med dig???

Regn

Åh, nu försvann alla förhoppningar om en snar skidstart. Regnet öser ner och all snö håller på att förvandlas till sörja. Hundarna som var så rena efter att jag badat dom igår, är idag nästan lika smutsiga som innan tvagningen. Ja ja, vad gör väl det om hundra år. Nu är helgen slut och vi avslutar den med lite videomys som tröst till beckmörkret utanför fönstren.

Längtan efter drag

När Figo var valp var han lite åksjuk i bilen. Han kräktes ofta, ffa om han fått mat för nära inpå bilresan. Det där växte bort i samma takt som Figo själv blev större och nu är det säkert ett år sedan det hände... tills idag. Vi var ute och körde på en lite slingrig och backig väg. När vi stannade upptäckte jag att någon kräkts i hundburen och det kunde bara vara en. Det var inte mycket annat att göra än att försöka skrapa bort det värsta och åka hem. Tror ni att dom luktade gott, inte det.

Jag längtar så till skidsäsongen kommer igång på riktigt. Jag har lovat mig själv att jag ska bli en bättre skidåkare den här vintern. Det är dags för Figo att köras in för drag och om jag ska kunna göra honom rättvisa måste jag få upp både flås och teknik. Fast jag tror att jag överlåter själva inkörningen åt Ted som har mycket egen motor att köra med. Det är en fantastisk upplevelse att åka tillsammans med sin hund. Har man provat så vet man varför. Vi blir nog ett bra team, Figo och jag. Jag vet att settern går fin-fint att åka drag med... det har Figos uppfödare Barbro bevis för. Hon har nämligen tävlat framgångsrikt i drag med en engelsk setter.

Picknick på is

Idag packade vi ryggsäcken med fika, tog spaden och sopkvasten och gick ner på isen. Det har frusit på ordentligt så isen är 5-10 cm tjock här nere. Vi skottade upp en egen hockeyrink och hade så roligt. Övriga isen var belagd med ett tunt lager snö så det var inte halt. Hundarna kunde få springa helt fritt. Dom var nog också jättelyckliga över utflykten.

Liam & Saga spelar och passar till varandra

Ibland är det tydligen svårt att hålla sig från "rinken" trots att man har hur mycket yta som helst att springa fritt på

Fikadags men Liam måste skjuta några skott först

Passade även på att ta med mig min apportjärpe (börjar se lite sliten ut nu stackarn). Den gick jag ut långt, långt med. Sedan skickade jag Figo att hämta den. Träningen i det var inte själva apporten, utan istället att gå rakt ut på kommando... långt ut. Känner att jag legat av mig med träning på sistone. Har jag gått i vinterdvala? Kanske det, men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig an nu när apporten fungerar och vintern är här.
.

Bosco var mer än lovligt sugen på järpen

Vad Figo håller på med är oklart :o)))

Nu ska vi och uppvakta min pappa som fyller 72 år idag, sen blir det fredagsmys (som på reklamen i TV om ni har sett ;o) )

Tjusningen med Norrland

Nu känns det som om vintern kopplat sitt grepp om oss, i allafall här uppe i Norrland. På morgonen visade termometern -13 grader. Jag tänkte på det igår kväll när jag var ute med hundarna. Luften är hög och klar, det knarrar under skorna och man blåser ut små rökmoln likt ett ånglok där man går fram. Det är stjärnklart och en liten månskära lyser upp snön i mörkret. Lövträdens kala grenar är gnistrande vita och barrträden har börjat tyngas ner av snö som lagt sig som ett täcke över det gröna... och ändå finns det dom som undrar varför man väljer att bosätta sig i denna del av landet.

Dukat för fest

När man sitter på fikarast på jobbet brukar alla möjliga och omöjliga samtalsämnen dyka upp. Idag blev det prat om olika program som visades på TV Någon hade sett Grannfejden där en kanin rymt över på grannens gräsmatta och ställt till med konflikt grannarna emellan. Jag kunde då inte låta bli att berätta en händelse som mycket väl skulle kunna ligga till grund för en grannfejd. Denna handlade om Bosco när han var 1-2 år. Våra grannar några hus bort hade ställt till med fest och dukat middagen ute på altanen. Vår sluge vorsteh har kunskapen att öppna dörrar själv så han hade i ett obevakat ögonblick gjort just detta, öppnat vår altandörr och gått ut i trädgården.

Väl där ute kände han väl en härlig lukt av festmat som bara väntade på honom. När jag upptäckte att dörren stod öppen och att det saknades en hund skyndade jag mig ut, han kunde ju få syn på någon katt. Väl ute på vår altan hör jag milt sagt upprörda röster från deras altan. Strax därefter kommer Bosco springandes tillbaka i en väldans fart. Jag ska inte säga vad karln ropade åt hunden men vi får nog vara glada att Bosco hann undan innan grannen fick tag på honom. Han hade nämligen varit och försett sig med smakprov av det mesta som var framdukat.

Det var till att ligga lågt mot den grannen ett tag kan jag säga. Nu har han nog lämnat händelsen bakom sig, men jag undrar om Bosco någonsin kommer att bli förlåten av honom. Nåja, man kan inte bli omtyckt av alla, ibland får man nöja sig med att bara bli respekterad för den man är... och heter man Bosco får man nog vara mer än nöjd med detta ;o)

Hur man botar huvudvärk

Igår hade jag ett tryck i huvudet hela dagen. Så jag tog med mig hundarna på en lång kvällspromenad, -5 grader och stjärnklart, härligt! Ted måste ha varit sällskapssjuk för jag fick förhållningsregler att inte vara borta mer än en timme. Jag gick en 6 km runda- Norra runt, eller Björnrundan som en del även kallar den. Just för att det har synts björn där högst uppe på berget. Där det f.ö. inte heller är upplyst. Men björnarna har väl gått och sova, för vi såg då inga.

Vi gick i raskt tempo, jag först och hundarna bakom. Nu fungerade det riktigt bra, dom fick bara gå och nosa när jag bestämde det, sen in bakom igen. Det var så otroligt mycket folk i farten på byn. Det var både folk utan hund och folk med hund. Så jag fastnade både här och där för en pratstund. På ett ställe hade en irländsk setter valp rymt ut i mörkret. Men efter en hjälpande hand kom även den tillrätta. Så när jag tillslut kom hem innanför dörren såg jag hur länge jag egentligen varit borta. Oj! 2½ timme... men huvudvärken var som bortblåst :o)

Rätta in sig i ledet

Igår kväll när jag gick kvällspromenaden med hundarna provade jag ett nytt grepp. Först fick dom kissa av sig ordentligt, sedan kommenderade jag gå bakom. Bosco kan detta kommando så han la sig direkt i kölvattnet bakom mig. Figo däremot har inte detta begrepp i sin hjärna, ännu. Han fattade inte alls vad det var för tokigheter matte hade för sig. Gå bakom, då ser man ju inget av det som händer längre fram. Men ganska snabbt fick jag även honom att förstå vad det var jag ville. Det gick över förväntan, på flera plan. Figo lärde sig snabbt, Bosco hade svårt att vara kaxig mot mötande (svårt att vara dominant när man inte får bossa) och jag kände mig som värsta drottningen där längst fram. Det blev nog ganska krävande för så fick dom gå hela promenaden. Dom försökte sticka fram nosarna då och då, men det var bara att rätta in sig i ledet igen.

Snöbus

I dom lugnaste vattnen, Figo kan snabbt förvandlas...

...till ett snömonster

Snön yr där han flyger fram. Jag tror han är mer i luften än han nuddar marken

Vilket supergäng!

Liam har haft Björnliga- sammandrag av hockeymatcher. Väckarklockan ringde klockan sex, men strax innan var det fullt liv i huset. Bosco hade upptäckt en inkräktare som passerade på "hans" gångväg utanför vårt hus. Har man hört honom när han skäller sitt skarpa skall, så vet man att det inte är lätt att somna om efter det. Nåja, det var ju ändå snart dags...

...dags för en spännande dag med tre matcher. Tror ni inte dom gick och vann alla. Dom kämpade så otroligt bra alla i laget. Sista matchen var mest spännande då motståndarna inledde starkt och gjorde två snabba mål. Men det skulle inte få våra guldklimpar på fall, nejdå dom gav järnet och gick mot seger till slut.

Det var trötta men nöjda spelare som sjöng sin hejaramsa i omklädningsrummet när alla matcher var avklarade "RABE är laget som aldrig tappar taget, och tappar dom taget så kommer dom igen, vilket gäng, vilket gäng, vilket supergäng". Ja, jag säger då det, vilket supergäng!!!

Liam i vit-grön tröja närmast mål. Han kämpade som bara den

Liam kör alltid för fullt, aldrig stilla bara full fart när han är inne på isen

Trött, svettig och sååå lycklig

Lapphandskar

Lördag och hela familjen är ledig. Det brukar betyda sovmorgon, men inte idag. Det var högljudda barnröster som när det precis ljusnat kom och drog upp persiennerna i vårt sovrum: "KOLLA VAD DET SNÖAR!". Ja, det föll lapphandskar från himlen. Nåja, nu ljusnar det ju inte så tidigt längre, klockan var nästan åtta och vi brukar inte sova så särskilt mycket längre. Ted brukar beklaga sig över att förr när barnen var mindre, då ville man inget hellre än att få sova på morgonen. Men nu när barnen oftast sover lite längre och man faktiskt får sova på morgonen, då kan man inte sova ut. Nejdå, gluggarna öppnas tidigt vardag som helg. Ja, lite draghjälp har iaf jag av Figo, han är som värsta morgontuppen här hemma. Ut på morgonpromenad så fort som möjligt, sedan rapportering till matskålen för frukost. Sen försöka få igång den morgontrötta vorstehn. Så när alla vi andra vaknat till då är Figo så trött och nöjd att han själv går och lägger sig i nån vrå en stund till.

Soffmys

Igår kväll var det soffmys med popcorn hemma hos Nilssons... vi satt bänkade och fick se Tre kronor tvåla till Tjeckerna. Tror ni ljudnivån blir hög när Sverige gör mål? Liam hade klätt sig i sin träningströja han fått av idrottsklubben, en blå med tre gula kronor mitt fram. Till det hade han tillverkat en Sverigeflagga som han viftade med när det blev mål.

Ikväll blir det också soffmys, till Idol. Det ligger i Sagas intresse mer än hockeyn. För mig som mamma kunde det inte bli bättre, jag älskar spänningen i hockey men sitter gärna och kramas till underhållning av typen Idol också.

Vilket program hundarna föredrar vet jag faktiskt inte. Men igår parkerade Figo sig i min famn till första perioden i hockeyn. När han sen gick ner hade jag inom ett ögonblick helt plötsligt en vorsteh i knät. Någonting säger mig att dom fullkomligt struntar i vad som visas på dumburken, så länge dom får vara med och mysa.

Då var den här...

...snön alltså. Ja det har väl kommit några fjun tidigare men idag har det faktiskt snöat ganska ordentligt. Det var iaf ett rejält lager på min bil när jag skulle hem från jobbet. Men inte hade jag varken isskrapa eller sopborse i bilen. Man bor ju bara i den norra landsändan så ska det verkligen behövas ;o). Nä det är bäst att man ordnar det så fort som möjligt, för det var inte skönt att sopa av bilen med bara händerna och jackärmen (min röda jacka ser plötligt gråbrun ut). När jag kom hem mötte jag maken och äldsta sonen på väg till träning. Liam och grannpojken var och är fortfarande ute och skottar och åker tefat och bob. Jag tror dom skrapat ihop hela gatans snö in på vår infart.

Jag tog hundarna på en promenad. Jag har tänkt försöka göra ett seriöst försök och ta tag i Boscos fasoner vid möten med andra (han)hundar. Förr gjorde han utfall som värsta monstret. Nu kan vi passera på ex.vis en gångväg med effekten att Bosco morrar. Jag är redigt less på ofoget och nästa tjurighetsprojekt (efter apporten med Figo) blir nog detta. Två hundar träffade vi. En passerade vi och det gick bra, han blev bara lite stel och svansen förvandlades till skorpionvarianten men inget mer. Andra hunden är hans ärkerival Bosse. Dom är lika gamla och tyvärr hann dom råka i slagsmål när dom båda ännu var unghundar. Vid mötet kommenderade jag sitt till Bosco (och Figo som följer med i släptåg) och ställde mig lite framför som för att visa att det här tar jag hand om. Faktiskt så satt han kvar bakom mig lite pipandes (inte morrandes). Figo däremot han reste sig och gick fram några nyfikna steg med viftande svans. Men även han fick träda tillbaka bakom ledaren. När sen Bosse precis passerade "låtsades" jag jaga iväg dom... och tänk, dom gick sin väg!... ha, ha, ha

Grattis gubben min!

Grattis gubben min! Idag är det din dag. Eftersom du måste jobba får vi gratta dig till helgen istället. Teds present från familjen blir ett par nya långfärds- skridskor. Jag kan avslöja det eftersom det inte är någon hemlighet, han håller själv på att kolla runt på sportaffärer efter ett par som kan passa.

Har även varit på vårdcentralen, Saga hade en hörselkontroll idag. Då kikade jag Liam i halsen och tog ett halsprov, som visade det jag redan misstänkte: halsfluss. Eftersom han fortfarande har lite feber och fått ganska stor lymfkörtelpåverkan så jag bad en läkarkollega att skriva ut penicillin. Ibland behöver kroppen lite hjälp på traven att tillfriskna... det här var en sådan gång. Liam själv är väldigt glad över att ha fått medicin: "tjoho då kommer jag att kunna spela hockey i helgen!!!". Är det inte härligt med en sån entusiasm?

Positiv bieffekt

På morgonpromenaden tog jag med mig visselpipan. Tänkte att det kan behövas lite träning med den nu. Jag gick med hundarna brevid, Bosco kopplad och Figo okopplad. Sen släppte jag Figo fritt för att kunna blåsa ner honom på lite längre avstånd. När han sen var kanske 80-100 meter bort kom signalen. Jodå, det fungerade fortfarande. Jag började gå mot honom men det tog tvärstopp i kopplet. Jag vänder mig om för att säga åt Bosco men ser då till min stora förvåning att han satt sig ner på min signal. Där satt han nu stretandes och väntade på att bli löst från kommandot.

För längesen tränade vi sitt på signal med Bosco men någonstans på vägen gav vi nog upp. Kanske för att vi aldrig fick det trycket på honom att han stannade i riktiga fågelsituationer. Vi slutade med den signalen och Bosco verkade inte sakna den. Nu har han själv kopplat ihop innebörden av signalen när jag tränat Figo. Många visslingar har det blivit och många gånger har jag haft Bosco med mig, men aldrig har jag brytt mig om att signalen även ska gälla Bosco. Det kan man kalla positiv bieffekt av träning.

Bakom lås och bom

Idag händer det sannerligen inte mycket på hundfronten. Egentligen inte något av värde att berätta om här i allafall. Hundarna har vilat sig ute i hundgården. Kanske det blir lite linförighetsträning och kontaktövningar vid promenaden. Mycket mer blir det nog inte.

Bakom lås och bom i hundgården

Åh matte, säg att det är mig du ska hämta

Aooo, så lycklig man kan bli

Ett slags kurragömma

Bara för den roliga sakens skull tog jag fram en rådjursklöv som jag sedan har gömt i huset. Gissa om det var fart på Bosco? Han sökte skånken som det gällde liv och död. Även Figo fick prova på att apportera klöven. Det var väl inte så han brann av liv och lust. Han hämtade den enbart för att det är hans skyldighet att göra det när jag ber honom om det. Men han gjorde det helt korrekt och jag är nöjd med dom båda. Det var en rolig lek detta, som ett slagt kurragömma fast för hundarna.

Figo bekantar sig med sitt nya "apportobjekt"

Jajamensan, här har ni årets kortdrivare ;o)

Bosco håller ett fast grepp, han vill inte bli av med klöven

Varm som en kanin

Idag är jag hemma från jobbet med Liam som fortfarande har feber. Han har troligtvis halsfluss men har lite mindre ont i halsen idag, så han läker nog ut infektionen själv. Det är alltid bättre om kroppen kan ta hand om det än att äta en massa antibiotika. Barn är förunderliga, trots hög feber kan dom vara på benen när en annan skulle ligga till sängs helt utslagen. Nu kändes Liam inte lika varm på förmiddagen, kanske det vänder idag. Men så kom han till mig nyss och sa "känn mamma, nu börjar jag bli varm som en kanin igen". Så söt, tänk vad en ynka bokstav i mitten kan göra stor skillnad.

Jag har passat på att baka bullar. Det kan hända att det släpps en och annan hundfis här hemma i kväll. Figo är nämligen svag för det mesta som kan tänkas vara ätbart, även bullar. Han hann väl äta några nybakade innan han blev tagen på bar gärning... och det ska jag säga, det är inte första gången det händer. En gång åt han en halv plåt! Men jag hoppas att detta var sista gången han vågar sig på liknande tjuvaktigheter.

Tillsammans i skogen

Idag har vi varit ute i skogen tillsammans, jag, Ted och hundarna. Det börjar mörkna redan vid tre-tiden så det gäller att ta vara på de få ljusa timmar som bjuds. Förutom frisk luft och promenad för husse och matte blev det apport och släpspår för de fyrfota vännerna. Jag drog två spår åt Bosco, det första var alldelens för lätt. Jag måste ha fått hjärnsläpp för svårighetsgraden skulle nästan ha passat Figo. Andra spåret drog jag ganska klurigt. Både sick sack och tvära vändningar en bra bit in i skogen. Det blev bättre anpassat för "stövarn" som tråcklade sig fram till målet galant. Vilken lycka han utstrålade. Bosco älskar verkligen detta, synd bara att han är så hård i munnen.

För Figos del blev det apportsök. Lite svårt första biten kanske, tills han taggade ner och började söka ordentligt. Han går som skjuten ur en kanon och blir då lätt lite för övertänd. När han sprungit en bit kommer uppgiften ikapp honom och han börjar vädra mot vinden. Även han kom tillbaka så stolt. Se bara på bilderna här nedan.

Fin-fin ögonkontakt...

...och full fart framåt vid apportkommandot!

Vem är gladast?

Åh min stjärna! Superlativen flödar

...och så avslutet: loss

Bosco väntar på att få börja arbeta

Här luktar det gott... spår apport!

Är det redan klart, jag som tyckte att det roliga just började. Nja, jag kanske behåller den här för mig själv en stund till