Nu har jag ägnat någon vecka åt Boscos dragande i kopplet och hans oönskade beteende gentemot andra hanhundar. Döm om min förvåning när jag upptäckte att han inte var så svårjobbad som jag trodde. Efter två promenader visste han precis vad som förväntades av honom, dvs att gå bakom ledaren till han får tillåtelse att nosa och göra sina behov. Det andra beteendet är mer rotat så där har jag en bra bit kvar, men ni som känner mig vet att, ge sig mot en hund, inte ligger för mig. Lite motstånd har jag nog av att jag egentligen inte är ledare nummer ett för Bosco. Den rollen har Ted. Naturligt då det är han som fört Bosco i första hand.
Självklart är även jag ledare för Bosco, men jag har nog fått visa än tydligare med mitt kroppsspråk "hur stark ledare jag är" och hur duktig jag är på "att avvärja hot". Effekten av minskade koppeldrag verkar hålla i sig. Svärmor lånade Bosco och undrade efteråt om han var sjuk. Hon har tidigare någon gång nämnt att detta är den tjurigaste hund hon haft i ett koppel (hon har haft många hundar). Nu gick han bara bakom henne och drog ingenting. Hon trodde på riktigt att något var fel med hunden. Så effekten verkar hålla i sig även till andra förare, precis som jag vill ha det.
Figo den lille illbattingen, verkar däremot göra skillnad på folk och fä. Jag har nästan känt mig förnärmad när dom flesta som gått med honom i koppel klagar på att dom får gå på hälarna, ett koppelryck och han skärper sig några sekunder, sedan samma visa igen. Som jag tränat med honom. Till och med gått kopplad med honom för att se om han beter sig annorlunda vid kommandot brevid då. Men inte det, han går som en dröm vid min sida. Enda anmärkningen skulle kunna vara att han någon enstaka gång "nosar fast" om jag inte varit nog tydlig med vad som gäller. Annars går han brevid i slakt koppel tills tillåtelse om annat ges.
Detta må låta som futtiga bekymmer men inte desto mindre frustrerande för mig. Jag känner att jag inte kan komma åt problemet. Han går utan anmärkning med mig, men när andra för honom får ju matte skämmas ;o). Fy skäms på dig Figo! Vad ska matte ta sig till med dig???
Hej på er.
SvaraRaderaJavisst är det trist att snön försvann!
Jag som hade tänkt ta fram sparken och införskaffa en dragsele till Liva. Då jag är fruktansvärt usel på skidor tänkte jag att det är klokast att börja med sparken.*ler*
Tänkte höra med dig om du har tips/råd om vilken dragsele som är bra. Vad jag ska tänka på när jag köper en??
Kram på er. / Veronica & Vovvrna
Ja du Veronica. Det är en hel djungel detta med dragselar. Vi använder nomesele därför att den fördelar trycket bra och inte skaver någonstans. Dessutom trasslar hunden inte in benen i linan så lätt eftersom den fästs långt bak. Jag skulle tänka mig att en sådan sele är att föredra för Liva (det är väl henne vi pratar om). En nomesele kan man däremot inte koppla till skaklar på en pulka. Den är gjord för en draglina.
SvaraRaderaNär du köper selen ska du ta med hunden och prova den därför att den ska sitta bra när hunden står i dragläge, dvs med sänkt huvud, utsträckt kropp och selen dras bakåt (om det är svårt att få hunden i detta läge kan man hålla fast selen baktill och en annan lockar med godis el dylikt, då brukar dom få rätt hållning). Längden ska vara från nacke till svansrot. Detta medför att selen kan verka för liten (korva sig på ryggen) när hunden står "som vanligt", men som sagt i dragläget sitter den då som den ska.
Sen har vi det du ska fästa i selen, linan. Om du ffa ska sparka kan du välja på två alternativ. Antingen har du ett dragbälte i midjan där du kopplar en draglina med expander. Då har du båda händerna fria till sparken. Eller så kör du till att börja med helt enkelt med ett vanligt koppel som du håller i. Antingen med inbyggd expander eller så köper du en liten expanderbit och fäster i ditt vanliga koppel. Det finns att köpa på ex.vis Djurmagasinet.
Sen gäller det att ha någorlunda pli på hunden, för det kommer att gå undan. Kommandon som framåt brukar vara det lättaste att få in. Höger och vänster är också bra att den kan men enligt mig inte absolut nödvändigt till en början. Vad som däremot kan vara nog så viktigt är att hunden stannar när du vill att den ska stanna. Vi har även lärt Bosco ordet "saaakta" som innebär just att han ska sakta in lite men inte stanna helt (är nog mest jag som anv det, Ted han står bara på).
Fick ett tips att man kan komma runt stannakommandot. Man klipper ut en bit skotermatta el dyl. som man fäster mellan medarna på sparken. När man sen vill att hunden ska stanna kliver man på mattbiten. Används tydligen mycket inom polarhundskretsar. Kan nog funka riktigt bra med spark, men hur gör man när man står på skidor då?
Lycka till!