onsdag 18 november 2009

Finurlig lösning?

Ikväll när jag gick min runda passade jag på att gå förbi Konsum. När jag skulle sätta fast hundarna hade jag ju bara Boscos koppel, eftersom Figo går okopplad brevid. Jag ville däremot inte lämna honom lös när jag gick in på affären, så det blev till att hitta på en finurlig lösning att binda två hundar till samma koppel. Figo hade reflexselen så jag band fast ena änden i den, sen genom öglan (som dom har på husväggen enkom för hundar) och i andra änden av kopplet satt ju Bosco fast. Smart, tänkte jag nöjt när jag lämnade dom och gick in.

När jag kom ut igen trodde jag för ett ögonblick att Joe Labero hade varit där. Någon hade nämligen trollat bort en hund. Kvar satt Bosco med en tom sele i andra änden av kopplet. När jag tittade mig omkring på parkeringen såg jag till slut Figo gå omkring bland planteringarna. Det var ju inte annat än att kalla in honom. Då berättade en man att han sett hur Figo tagit sig ur selen och varit på väg in i affären efter mig. Men precis när han skulle passera dom sensorstyrda skjutdörrarna gick dom igen. Han var inte nog stor för att få dom att gå upp... tack och lov! Vilken syn om han hade lyckats med sin operation, eller hur!

3 kommentarer:

  1. Ha, ha, ha....Jag säger bara en sak. Skedomsblod. Figo bär på en stark finurlig blodslinje som kännetecknas av att man hittar sätt att ta sig ut genom stängda dörrar och även stänga efter sig, klättra över höga stängsel och upp på tak, högljutt tala om (kräva)vad man vill ha för stunden (mat, vatten, sällskap etc).
    Man skulle ju kunna förvänta sig att dessa egenskaper skulle tunnas ut vartefer man tunnar ut blodslinjen, men nejdå. Dom är ju lite som Emil i Lönneberga. Det är inget ont i dom det bara blir så där ibland. Fast man har ju också lite roligt åt det hela efteråt. Om 10 år eller så....
    Kram
    Barbro

    SvaraRadera
  2. Barbro
    Nej, inte kan linjen ha tunnas ut, för då skulle jag kunna ge mycket för att fått se stamtiken i livet.

    Om du inte kommer ihåg så var det Leif som "valde" valp åt oss. Tänk att han visste så lite om oss då och ändå valde så rätt. Det tackar jag för. Skulle vara intressant att höra Leifs tankegångar när han stod inför uppgiften att utse lämplig hane åt "okända-familjen-långt-borta"

    Det kanske vi får tillfälle att prata om "live" någon gång.

    Kramar från Maggan

    SvaraRadera
  3. Ha, ha, ha - jag skrattade så att tårarna rann. Visst ger de en gråa hår ibland men oftast bara ett riktigt gott skratt. Och jag som har TVÅ får dubbelt upp (både gråa hår och skratt).

    Kram,
    Agneta

    SvaraRadera