På morgonpromenaden tog jag med mig visselpipan. Tänkte att det kan behövas lite träning med den nu. Jag gick med hundarna brevid, Bosco kopplad och Figo okopplad. Sen släppte jag Figo fritt för att kunna blåsa ner honom på lite längre avstånd. När han sen var kanske 80-100 meter bort kom signalen. Jodå, det fungerade fortfarande. Jag började gå mot honom men det tog tvärstopp i kopplet. Jag vänder mig om för att säga åt Bosco men ser då till min stora förvåning att han satt sig ner på min signal. Där satt han nu stretandes och väntade på att bli löst från kommandot.
För längesen tränade vi sitt på signal med Bosco men någonstans på vägen gav vi nog upp. Kanske för att vi aldrig fick det trycket på honom att han stannade i riktiga fågelsituationer. Vi slutade med den signalen och Bosco verkade inte sakna den. Nu har han själv kopplat ihop innebörden av signalen när jag tränat Figo. Många visslingar har det blivit och många gånger har jag haft Bosco med mig, men aldrig har jag brytt mig om att signalen även ska gälla Bosco. Det kan man kalla positiv bieffekt av träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar