När Figo var valp var han lite åksjuk i bilen. Han kräktes ofta, ffa om han fått mat för nära inpå bilresan. Det där växte bort i samma takt som Figo själv blev större och nu är det säkert ett år sedan det hände... tills idag. Vi var ute och körde på en lite slingrig och backig väg. När vi stannade upptäckte jag att någon kräkts i hundburen och det kunde bara vara en. Det var inte mycket annat att göra än att försöka skrapa bort det värsta och åka hem. Tror ni att dom luktade gott, inte det.
Jag längtar så till skidsäsongen kommer igång på riktigt. Jag har lovat mig själv att jag ska bli en bättre skidåkare den här vintern. Det är dags för Figo att köras in för drag och om jag ska kunna göra honom rättvisa måste jag få upp både flås och teknik. Fast jag tror att jag överlåter själva inkörningen åt Ted som har mycket egen motor att köra med. Det är en fantastisk upplevelse att åka tillsammans med sin hund. Har man provat så vet man varför. Vi blir nog ett bra team, Figo och jag. Jag vet att settern går fin-fint att åka drag med... det har Figos uppfödare Barbro bevis för. Hon har nämligen tävlat framgångsrikt i drag med en engelsk setter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar