Dan före dopparedan

Sitter på jobbet och har inte mycket att göra. Vårdcentralen har öppet till 17:00 och någon måste ju arbeta. Förstår bara inte varför jag så glatt meddelade att jag kunde jobba. Nu kan man ju säga att det är lättförtjänta pengar, men tiden går så sakta. Jag tror det bara är jag och mina enstaka kollegor som vet om att vi har öppet. Patienterna lyser då med sin frånvaro. Kanske dom är och handlar eller fixar med det sista inför morgondagen.

Ikväll blir det uppesittarkväll, jag längtar. Min hustomte jobbar på för fullt där hemma, allt för att vi ska få det så mysigt tillsammans. Barnen väntar nog mest på att julklapparna ska läggas in under granen. Dom har väntat och tjatat. Men vis av egen erfarenhet så väntar vi in i det sista, annars kanske dom har hunnit tjuvkika vad det är i sina klappar. Eller ett ännu mer troligt scenario; hundarna kommer över någon klapp, kanske dom goluktande små klapparna som luktar grisöron... ja jag vet, det är fånigt. Men så klart ska även hundarna få en julklapp!