Premiärturen

Hundarna fick följa med till stan. Det blev en hel del social träning, välbehövlig på olika sätt. Figo som så gärna vill kasta sig i famnen på alla han möter, såväl kända som okända ansikten, får sansa sig och finna sig i att "bara gå fint brevid matte". Bosco å andra sidan, han fick så många intryck på en gång att han nog inte visste riktigt vem han skulle bevaka. Han kom nog av sig lite i sitt revirtänk.

Vi hittade en dragsele åt Figo som satt som en smäck. Nomeselen satt inte riktigt helt perfekt i bogen, men det gjorde Björkisselen. Man kunde tro att den var specialsydd för honom. Ikväll kunde vi inte hålla oss. Vi tog på båda hundarna selarna till kvällspromenaden. Figo förstod rätt bra vad det var frågan om, i allafall med tanke på att det var premiärturen för honom. Efter en stund tog Ted Sagas spark och båda hundarna. Han ville se om Figo hade det där riktiga drivet om Bosco följde med.

Ja, vad tror ni? Dom försvann efter vägen i en väldans fart. Längre bort såg jag hur dom tog vägbulan med bravur. Det gnistrade till om medarna då och då när dom skrapade i någon kal asfaltsfläck. För att inte tala om hållningen på föraren. En 182 centimeters karl böjd som en fällkniv över en barnspark i säkert 30 km/h. Jag skrattade så tårarna rann, och var lycklig att det inte var jag som stod på sparken. Det blev även ett bredställ med sparken innan vi pausade hos svärmor och svärfar för en värmande glögg.

Imorgon blir det lite seriösare träning med skidorna. Kanske jag lyckas fånga virvelvinden Figo på bild in action.