Krånglig apport

Är nyss hemkommen från "våran" hundträff. Ted jobbar så Bosco fick stanna hemma medan Figo fick följa med mig. Idag åkte vi till skogen för att träna där. Det blev ett bra miljöombyte med naturen som störning. Det blev en hel del inkallningsövningar av olika slag, bland annat där hundarna var tvungna att korsa varandras väg för att komma till sin förare. Det gick till slut bra för alla. Därefter blev det lite skotträning där hundarna var på olika avstånd från skottet, allt efter ålder och tidigare erfarenheter av skott. Behöver jag säga att det inte var några problem. Här tycker jag det är väldigt viktigt att hunden får en positiv upplevelse av skottet och så blev det idag. Både hundar och förare skötte sig med bravur!

En av deltagarna hade med sig ett gäng apportfåglar, mås och trut. Så medan de yngre hundarna tränade kontaktövningar så fick de hundar som påbörjat apportering träna detta. Efter att Figo hämtat in mås i olika svårighetsgrad så utmanade jag honom med "The big one"- truten. Där har jag något att bita i, eller rättare sagt Figo. Han vill inte bita alls i truten. Han uppför sig som att den är alldeles för stor och tung för att bära med sig tillbaka. När jag ger den så att han bara ska gå brevid och bära den så fixar han det. Men det ser ut som att nacken ska brytas av den "enorma vikten" matte lagt på honom att bära. Såg jag inte också lite av "slajmblicken" från förra sommarens kamper. Jo, nog gjorde jag det. Han försökte ett kort ögonblick att göra sig oformbar, men då satte jag stopp! Där gick gränsen, "där har vi redan varit lilla gubben" sa jag. Men att hämta trutjä...n det gjorde han inte. Inte förrän matte gick fram till honom och krävde det. Jag fick ge mig och avsluta med mås (grrr, nederlag) och då var han så glad igen.

Men vad Figo inte vet, är att vi kommer att köra nästa vecka igen och att det kommer att bli apport även då. Nog ska det här bli bra ska ni se. Är det något jag lärt mig under apportinlärningen med honom, så är det att jag kan få honom dit jag vill. Det tar bara mer eller mindre tid att nå dit. Men för varje kamp och motgång som jag vinner, förkortas den tiden. Så snart hämtar Figo även trut, tro mig! Till Figos försvar måste jag ändå avsluta med att erkänna att för övrigt så skötte han sig näst intill perfekt. Förutom den krångliga apporten med truten så har han nu en sjujäkla fart ut vid apportkommando och likadant tillbaka. Snabb ut och hämta och nästan lika rask tillbaka, toppas med riktigt fina avlämningar. Jag är så nöjd med honom så här långt!