Trast som figurant

Har hittat ett bra tillfälle att träna stopp med Figo. På morgnarna när hundarna ska ut för att morgonkissa så går jag oftast ut via altandörren på baksidan. Då har vi ju skogen rakt bakom huset. Just nu sitter det allt som oftast ett gäng trastar på gräsmattan och Figo är ju fågelhund, så han älskar fåglar som flyger. Stor eller liten spelar ingen roll men trast storlek och större är himmelriket. Han sätter av i en himla fart när jag säger varsågod vid dörren, flyger över rabatten vid altanen och mot fåglarna som då flyger upp. Men då! Då är det slut på det roliga. Då ljuder Figos stoppsignal. Hittills har det fungerat utan anmärkning, han slänger sig runt i luften i sin berömda snurr och landar med huvudet i riktning mot mig. I morse tog jag till och med en repris när trastarna återvänt.