Så ska det gå till

Jag och Figo har varit nere i skogen här bakom och tränat apport. Jag tog den luggslitna järpen ur frysen för en sista resa. Hade även startpistolen med mig. Det gick hur bra som helst. Vet inte vad det är, kanske det är måsen han försöker komma undan, för apport med järpe var inga problem. Han skötte sig med den äran, precis som jag minns honom från när vi nyligen tragglat oss igenom apportinlärningen.

Så ska avlämningen se ut. Det är matte pojke det

Jag körde först lite vanlig apportering med varierat avstånd och svårighetsgrad. Sedan släppte jag honom fritt och när han vid tillfälle passerade mig så kastade jag järpen. När han såg den i luften sköt jag ett skott och om simultanförmågan hann med så blåste jag även stoppsignal. Det är inte helt lätt ska jag säga, att under bara någon enstaka sekund få till allt i rätt ordning. Man borde nog egentligen vara två.

Andra gången satte sig Figo direkt han såg fågeln flyga förbi honom, innan stoppsignalen. Hur det sedan fungerar i en riktig fågelsituation låter jag vara osagt. Det får vi kanske veta redan ikväll. Ja, eller riktig och riktig. Men så nära på riktigt man kan komma under kontrollerade former. Jag menar förstås rapphönsträning. Håller tummarna att det utlovade regnet inte kommer hit innan kvällen.

Vissla- skjuta- kasta... skjuta- vissla- kasta... kasta- skjuta- vissla, eller hur det nu var. Alternativen är flera, det gäller att hålla tungan rätt i mun för att få till det.