Kampen fortsätter

Ikväll har vi varit på föräldramöte för de blivande sjuorna. Dom håller på att renovera skolan men det är skrämmande att stora delar ser ut som det gjorde när vi föräldrar gick där för 20-25 år sedan! Samma färg på väggarna i korridorerna, skulle man minnas skulle det säkert visa sig att klottret var det samma som när jag själv gick där. Men som sagt nu har renoveringen börjat.

Jag fortsätter enträget med apportträningen med Figo. Jag ska inte sticka under stol med att det var mycket trevligare när han var med på noterna. Allt gick ju så bra tills han en dag bara började spotta ut apportbocken. Inte ville han plocka upp den heller. Så nu har vi som jag nämnt tidigare tagit några kliv tillbaka i träningen. Jag ringde även upp uppfödarna för att fråga om diverse saker. Leif konstaterade bara lugnt att jag ska vara glad att det inte bara går som på räls! Han menar att det aldrig bådar gott när träningen bara går i medvind hela tiden, utan motgångar (det låter knäppt för oss "dödliga" men han förklarade så bra hur han menade, och jag lovar då lät det helt rätt). Ikväll fick jag i allafall Figo att nätt och jämnt ta bocken ur handen på mig igen. Då avslutade jag, med humöret på topp...nåja, kanske lite överdrivet... men ibland får man nöja sig med det lilla här i livet. Jag tänkte faktiskt tidigare när det gick som bäst "detta måste vara för bra för att vara sant"... och det var det. Det finns ett ordspråk som man skulle kunna använda sig av just nu- "tänk på att det är i motvind, och inte i medvind, som en drake stiger"... men vem vill vara en drake?