Jag tror att det mesta vi gör har en mening. Som att jag inte badade Figo igår kväll till exempel. För i morse när jag gick morgonrundan med hundarna insåg jag att Figo inte har den grundlydnad och respekt jag trodde han hade. Jag har ju alltid honom lös eftersom jag är fast beslutsam om att inte gå med två hundar i koppel. Bosco kan vi ju inte ha lös bland andra folk och hundar. Så därför föll det sig naturligt att Figo sedan valp strövat fritt vid min sida. Det har fungerat bra, vi har fått en bra kontakt och han läser av mig bra. Någon gång har det väl missat men på det stora hela respekterar han mitt kommando.
Morgonens promenad styrde jag ner mot viken (fråga mig inte varför) för att se om det fanns några sjöfåglar som simmade omkring. Tydligen tyckte Figo att det var en utmärkt idé för han drog snabbt iväg som ett streck i riktning mott vattnet. Jag visslade hitkommando, skrek "NEEJ!!!" och "Figo, hit!" men det struntade han fullkomligt i. Han drog i full karriär ut i vattnet (det är inte Franska Rivieran vi talar om här). En bit ut verkade det ändå som att han kom på sitt misstag. Han vände skamset om och kom i låg profil tillbaka mot stranden. Dumma hund, tänkte jag, varför kryper du i dyn och blir än mer lerig. Men skadan var redan skedd och jag lovar att är hunden någorlunda signaltydlig (förmåga att avläsa mig som förare) gör han inte om sitt misstag. Åtminstone inte vid den här strandkanten... Tack gode gud att jag var för slö för att bada eländet igår! Men nu jädrar blir det hårdträning på pipan. Det vore väl rackarns om det inte skulle gå att få stopp på hunden även om han är en bit bort. Andra har ju klarat det och våra hundar bor ju hos Rosviks tjurigaste kärring så hör upp Bosco och Figo, ni kommer inte undan! *ler*
Symboliken av mina känslor när Figo trotsade mig och sprang rakt ner i det dyngiga vattnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar