torsdag 28 januari 2010

Jaktprov

Läste idag ett inlägg som handlade om jaktprov för stående fågelhundar. Det var en lång krönika/artikel som i stort handlade om att skribenten stördes av att provdeltagarna mer och mer består av människor som ser proven som en hundsport och som knappt jagar över sin hund. Detta skulle medföra att många hundar bara tar en plats för andra som kanske är bättre jakthundar i praktiken. Det går åt en hel del onödig dödtid på hundar som ändå inte "blir något". Han tyckte att Sverige borde införa en regel som säger att föraren bär sin egen bössa och fäller fågel för sin hund även på proven. Då skulle det bli mer likt riktig jakt och det skulle visa sig vem som höll måttet.

Det var en intressant artikel på många sätt, om än jag inte riktigt kunde hålla med honom. Jag har ännu inte startat Figo på något jaktprov, men skulle nog vilja prova framöver. Med ovanstående förslag skulle jag inte kunna göra det. Jag har inte tagit jägarexamen och får således inte bära bössan. Är jag desto mindre intresserad av jakt för det? Är avelsvärdet på, i detta fall, Figos föräldrar mindre värt för att det inte är jag som håller i bössan? Jag ställer mig också frågande till varför mitt skytte ska ha med hundens premiering och placering på jaktprov att göra?

Jag tror att skribenten skrev artikeln först och tänkte sedan... eller så tänkte han inte alls. Men en annorlunda syn på jaktprov var det i alla fall. Den har man aldrig hört tidigare.

3 kommentarer:

  1. Har hört talas om den atikeln har inte läst den men har tänk göra det. Men jag kan inte hålla med han heller efter vad du har skrivit.
    Nu måste jag i väg på jobbet så jag inte kommer allt försent. Har problem med min dator så jag har inte haft tillgång till att gå ut på nätet på två dagar och det känns som evighet!!!! Sovgott:)

    SvaraRadera
  2. Finns det något motsägande i att det kan finnas två typer av jaktprov? Har inte heller läst artikeln, men hört om jaktprovstypen och den tilltalar mig eftersom det även ger en dimension till samarbetet mellan förare och hund - så som det funkade förr och som det funkar för många i praktisk jakt.
    En sorts bedömning av hundföraren (jägaren) oxå. I frankrike kallas det Hubertus-prov och är tämligen vanligt, men de lirar parallellt och även icke-jägare göres besvär ;-)
    /johan

    SvaraRadera
  3. Jag vill påpeka att jag inte anser mig vara en "icke-jägare" och samarbetet med hunden fungerar mycket bra i praktisk jakt.

    Förstår fortfarande inte vad skyttet har med själva huvudsyftet med proven att göra.

    SvaraRadera