Premiär med två

Är precis hemkommen från en skidtur med hundarna. Idag tog jag mod till mig och spände för båda hundarna. Jag tänkte att nån gång måste ju bli den första. Jag tycker ju annars att jag och Figo håller en alldeles tillräcklig fart. Med Bosco går det stundtals lite fort, framför allt där det är ojämnt och kurvigt. Ni kan ju tänka er vad som händer när man sätter två dragvilliga idioter sida vid sida bakom en amatörskidåkerska. Just det, ett i det närmaste okontrollerbart ekipage.

Jag startade från gården med Ted som publik. Han sa att detta var något han bara måste få se. Förstår inte vad han menade med det ;). Inte gjorde det saken bättre att han hade hetsat upp hundarna innan avfärd heller. Sen bar det i väg med hundar och mig. Herregud det var en nära döden upplevelse! Jag tror att jag skrek att det gick för fort, för jag hörde min man skrattandes ropa att det inte alls går för fort.

Väl nere på den stora öppna isen kände jag mig lite säkrare och kunde börja staka för att hjälpa mina vänner där fram. Nu började jag också känna att det var en enorm njutning. Små snöklimpar från hundarnas tassar sprättade upp i mitt ansikte där vi susade fram.

Mot slutet av rundan mötte vi andra människor med hund på isen. Där har vi den enda haken med att ha Bosco som draghund. Han är så duktig på kommandon som framåt, ja! (för att öka farten), sakta, stanna, höger och vänster... tills han får syn på något som fångar hans intresse mer. Typ en fågel som sitter och hackar på något på isen längre bort, eller som idag andra hundar som leker och busar. Då går överväxeln in och han går inte att få stopp på, hur mycket man än ropar stanna med strängaste stämman. Han bara springer och drar som en oxe mot sitt mål.

Nöden har som bekant ingen lag och det gällde i allra högsta grad idag. Vad gör man när man står på skidor bakom en skenande hund som drar för allt vad 31 kg håller och som dessutom har en 21 kg's medhjälpare som också drar så länge den andra gör det... jo man sätter sig på rumpan. Då fick jag i alla fall stopp på dom. Sen vad människorna på isen tänkte, det är en helt annan historia.