Pinsamt värre

Idag har större delen av dagen tillbringats på begravning (Teds morfar) och det som hör till det. Känns skönt att få ett avslut ändå. På hemvägen var vi tvungna att åka och handla lite. Vi passerade en ICA-stormarknad som vi racerhandlade på. När vi kom till frukt och grönt avdelningen hände något... som det oftast gör kring oss.

Jag, Saga och Liam stod vid clementinerna på frukttorget, ett sådant där man kan gå runt och det även finns frukt på andra sidan. Saga och Liam började småkasta upp clementiner på "berget" för att se när dom rullade ner. Jag sa åt dom att sluta med det där, att man inte får leka med frukten. Då skyndade Liam sig och kastade en sista frukt.... lite väl hårt kast visade det sig. Clementinen flög som en projektil över clementinberget och till andra sidan. Där stod en man och plockade äpplen i en påse. Behöver jag säga mer?... exakt, han fick frukten i huvudet... och när han tittade upp över torget såg han ju bara mig. Liam är ju så kort att han var skymd.

Herregud, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Ted stod en bit bort och han blev plötsligt väääldigt intresserad av vad som fanns i köttdisken. Han ville inte kännas vid oss och senare visade det sig att han höll på att skratta ihjäl sig. Det var alltså inte letandet efter en fin bit rostbiff som fick honom att vika sig dubbel över köttdisken ;o)

När vi kom hem kände jag att jag behövde en paus från allt som varit tidigare under dagen. Jag bytte om likt stålmannen så fort vi kom hem. Lämnade barn och uppackning av varor till min man och drog iväg ut på isen med hundarna. Pannlampan är en underskattad sak, den börjar vara en riktigt god vän. Jag behövde en genomkörare så hundarna fick springa fritt... ingen snålskjuts blev det idag alltså. När jag kom hem var bastun varm.

Nu är man redo för en mysig hemmakväll i soffan, med ett glas vin i handen.