Idag har vi varit ute en stund. Eftersom jag inte är i någon direkt fysform ännu så blev det lite annan aktivering för hundarna (alltid välbehövligt). Pipan fick följa med och först gick vi med Liam, som också varit hemma idag efter magsjuka :(, till lekparken. Där åkte Ted och Liam tefat och bob. Figo tyckte det var jätteroligt! Han sprang uppspelt med Ted nerför backen. Där fick jag ett ypperligt tillfälle att blåsa fast honom med lite störning. Det är lätt att säga att det fungerar klockrent, när man inte provat med störning menar jag. Nu har jag ju även blåst fast honom i fågelsituationer men det är ju ett tag sedan nu och jag tar inget för givet eller oändligt. Hur gick det då? Ja, inget att klaga på. I full fart snodde han runt i luften och la sig ner i riktning mot mig. Ja alltså inte Ted, han lyckades jag inte få att stanna mitt i backen, utan nu menade jag Figo ;)
Efter lekparken gick vi ner till isen så hundarna skulle få rasta sig. Där tränade vi stadga och inkallning. Båda hundarna fick sitta sida vid sida och sedan kallades den ena in. Där har vi lite att jobba med. Figo står som i startblocket vid ett 100-meters lopp och kallas Bosco in först (vilket oftast görs när han är så ivrig) hinner även Figo en bit innan han får vända tillbaka. Bosco däremot har lite svårt för att "våga" sig ur startblocket. Han tittar sig frågande omkring som om han undrar om det verkligen är hans tur. Inte blev det heller bättre att jag röt till åt "smitaren" Figo när Bosco var i färd med att springa till husse på givet kommando. Om än man tycker man är tydlig i sitt budskap, är det nog så att vi måste vara än mer tydliga med båda två. Olika problem men ändå liknande på något sätt tycker jag.
Strax innan vi skulle gå hem igen (Ted och Bosco hade redan gått) så fick jag ännu ett tillfälle till träning med naturlig störning. Jag såg i ögonvrån att Figo satte av i full fart upp efter skoterspåret. När jag tittade upp såg jag älgkon och kalven som kom springandes. Figo sprang alltså mot dem. Jag halade fram pipan och kallade in honom... och han var så duktig igen. Han vände i luften och kom i full fart tillbaka med glädje, stannade sittandes mitt framför mig och tittade upp på mig för att få sitt beröm. Han är verkligen trevlig att jobba med denna hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar