Igår när jag jobbade hade Ted varit med hundarna i skogen. Han berättade att dom stötte upp en kull och situationen kunde ha blivit kaotisk då båda hundarna var okopplade. Bosco laddade och satte av efter de flaxande vingarna... Ted vrålade STANNA men det var lönlöst. Men vart var Figo, var det jag ville veta. Jo, han vågade inte annat än att lägga sig platt ner i riset... tack och lov!!! Bosco rev runt en stund innan han kom tillbaka och ville försonas... men husse var nog inte på samma humör är jag rädd. Däremot var han väldigt nöjd över Figo :o).
Idag på morgonen tog vi med oss Figo för att se om vi kunde gå på kullen igen. Tyvärr blev det ingen riktig fågelsituation. En skygg höna lyfte och Figo såg den först när den var på vingarna. Då fick jag i allafall tillfälle att blåsa ner honom. Han stannade stående denna gång, men när jag närmade mig honom la han sig ner. Varför lägger han sig inte när det är det som är innebörden av signalen? Fortsätter det så här smyger han väl snart iväg också. Tyvärr är skogen bitvis väldigt snårig och tät och där vill jag inte släppa honom.
På vägen tillbaka till bilen hörde vi åter några fåglar som lyfte... så dom finns där.
Jo, det är jättebra att kunna träna lite under kontrollerade former men inte är det som att gå i skogen. Dom lär sig fort vad som är på G ;) Mycket jobb är det oxå :/ Vad roligt att det går framåt i din träning med Figo :) Och jag håller fullständigt med dig i ditt förra inlägg.. Tror nog att endel funderar hur jag verkligen tänker i min träning med mina hundar.. Men det bjuder jag på ;)) Ha det bra! Mvh Anna-Lena
SvaraRadera