söndag 16 augusti 2009

Vilken helg!

Ler och långhalm

Vilken underbar helg det har varit! Synd bara att den var över så fort. Svärmor och svärfar krokade på med sin husvagn i sista stund. Vi har haft det så skönt och bara njutit av lugnet, ätit gott, druckit gott och myseldat på kvällarna.

Ja, jag har även passat på att träna apport, först med dummie och sedan även med fågel. Dummien gick bra både på nära håll och som sök i skogen. Fågeln däremot är lite äckligare. Han tar den från marken men med lång tvekan först.

Vilken korvglöd!

Eftersom vi befann oss i skogsfågel-landet kunde vi bara inte låta bli att gå ett par omgångar kring myrmarkerna och i gles skogsterräng. Bosco hade en "egen liten fågelkontakt" långt från oss som vi inte kunde göra mycket åt. Sedan provade jag att släppa Figo i ett litet öppnare skogsparti. Kanske mer rutinerade fågelhundsjägare hade avstått detta, men nu är jag ju ingen sådan och känslan sa att jag skulle prova.

Oj så fint han sökte av terrängen och revieringen var näst intill perfekt (med mina mått mätt). Jag kunde stått där och tittat på honom hur länge som helst. Så satte han av in i skogskanten bland stora gamla granar... jag fick böja mig lite för att se honom under grenarna... spännande... plötsligt stod han som förstelnad med låg profil (jag såg honom rakt från sidan).

Men stod han eller lyssnade han bara vart jag var, undrade jag för ett ögonblick... innan det gick upp för mig att min hund faktiskt fattat stånd. Jag började gå mot honom men hann inte långt förrän det bar iväg med både hund och fågel. Jag blåste stannasignalen så fort jag bara förmådde... men vart tog hunden vägen? Gick han efter? Jag kunde inte se honom så jag började springa de ca 100 m där jag såg honom resa fågeln.

När jag kom närmare såg jag till min stora glädje och förvåning att Figo satt ner och tittade i riktning mot mig... han stannade efter att ha rest en orre och hört signalen 100 m bort! (att han satt upp och inte låg ner, kunde jag inte brytt mig mindre om). Jag var så glad att jag bubblade inombords... kan det vara möjligt?.. kunde jag få stopp på honom i en riktig fågelsituation!!! *glädjetjut*

Figo i fullt språng ute på myren

2 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj, Maggan! Vilken höjdare! Inte helt ovanligt att man får den här effekten med en lydigare hund sedan man tragglat sig igenom apporten. Sen var du tydligen bra tajmad när du blåste ner honom. Bra, bra! Jag säger inte att det kommer att hålla i sig, men om du fortsätter som du börjat så kommer du att få fler och fler såna här lyckade situationer. Kanooon!!!
    Leif är på en fiskeresa i Virisen just nu, men jag vet att han är lika glad som jag.
    Kram
    barbro

    SvaraRadera
  2. Ståpäls! Supergrattis till en lyckad situation. Själv har jag tillbringat 3 dagar på fjället med hundar som bara går och går, tyvärr utan riktiga fågelsituationer men med ett sök som får nackhåren att resa sig.

    Ha en fortsatt bra fågelhöst.

    Grattiskramar,
    Agneta

    SvaraRadera