Våga vara ärlig mot dig själv och din hund

Jag är nöjd med min hund men det innebär inte att jag blundar för det som fungerar mindre bra. Det är en utmaning för mig som ny inom området att försöka lyckas. Jag försöker att vara ärlig mot mig själv och min hund, det vinner vi båda på. Det är jättetrevligt med allt beröm jag hittills fått för min träning med Figo... men jag har ju gett mig in i detta av egen fri vilja och tycker faktiskt det är bland det roligaste jag gjort (nja, inte alla dagar, men nästan). Så berömet är definitivt inte drivkraften, men jag tar åt mig och gläds av det.

Jag tror att jag har en fördel gentemot mer erfarna "hobbydressörer" i ett fall. Eller rättare sagt jag saknar nåt som dom många gånger har... prestige och stolthet. Eftersom jag har valt att vara öppen med min ringa kunskap inom området, behöver jag heller aldrig känna mig dum att fråga om saker jag inte kan, men gärna skulle vilja veta mer om. Jag kan på så vis "avancera" mig framåt och undvika vissa fällor som jag kanske skulle ha fallit i.

För att lyckas tror jag att man måste våga sticka ut hakan och göra bort sig ibland och man måste tillåta sig att ha roligt med sin hund. Hur många gånger har jag inte vid apportträning stått som en flaxande fågelskrämma och berömt Figo med den ljusaste stämman jag kunnat uppbringa. Hur många gånger ska inte grannar och förbipasserande funderat om det inte finns en diagnos för mitt beteende och att jag glömt ta mina mediciner... men det får dom gärna göra.

Jag vill göra rätt och söker kunskap och råd hos dom jag litar på, men jag är den första att erkänna att jag säkerligen gjort fel på vägen. Men istället för att så fort det felar hitta ursäkter, vill jag försöka fokusera på en lösning. Dom fel hunden gör har ju jag "lärt" den. Så om något blir fel är det felet mitt och inte hundens.

Jag är ärlig... jag är nöjd... men framför allt, jag har roligt med min hund!