Utmaningen

Idag blev det kyckling till middag. Vad har det med hundliv att göra? Jo det ska jag berätta. När det bara återstod ben och lite annat på skelettet frågade Ted på skoj om han skulle låta Bosco apportera fågeln. Jag svarade att det ska ju inte vara några problem, men han tänkte dra sig ur i sista stund. Jag utmanade honom och sa att jag kan visa med min hund hur det ska gå till. Figo fick bära den saftiga och goda kycklingen. För er som undrar kan jag säga att självklart gjorde han precis det han skulle. Ja, vad skulle min käre man göra nu. Han var tvungen att göra ett försök han också. Tänk att Figos apportträning gett ringar på vattnet. Efter Teds och Boscos kamp i somras med grillkorven (bläddra gärna i arkivet), måste jag erkänna att han har lite mer respekt nu. Han bar kycklingen och gick brevid. Enda anmärkningen var ett litet nafs efter den när husse hade den i sin hand.

Vilket framsteg. Husse behövde inte gräva fram kycklingen ur halsen ;o)

Jag var så säker på Figo, och tack och lov höll han vårt avtal

För att bevisa vem som fortfarande "äger" i apportsammanhang, var jag bara tvungen att ta apporten till nästa nivå (nu var jag inte längre 100% säker, men sånt visar man ju inte ;o) ). Figo fick på kommando, inte ta den ur handen, utan hämta apporten (kycklingen), från andra sidan köket. Jag hade ingen anledning till oro, hunden behandlade kycklingskrovet som det vore ett spädbarn.

Så var det Boscos tur. Ja, vad ska jag säga. Avancen var det inget fel på. Däremot "tog han om greppet" några gånger (det var i allafall vad Ted påstod). Men han kom, efter ett litet förtydligande från husse, och lämnade av. Å andra sidan, det är ju inte rättvist att låta en stackars bondhund tävla mot en stjärna i apportering. Det är ju som att låta ett div1-lag möta ett elitserielag i hockey... det kan ju bara sluta på ett sätt ;o). (Ja, Ted läser bloggen)