Bilder från första semesterdagen

Vi började dagen med att sova lääänge. Sedan gick vi till min mamma och pappa där det blev våfflor med grädde och sylt. Sedan har vi bara slappat hela dagen. Högst upp är det Figo som förargar en humla i rabatten. Liam har visat alla konster han kan, allt från volter på studsmattan till att gå på händer på gräset. Han är allt en riktig akrobat. Hundarna har annars mest ägnat sig åt inte alltför intelligenta övningar. Det syns nog på bilderna.

Skön semesterlook

 Bosco & Figo firar att matte nu får semester. Lite träning, men många slappa dagar blir det nog... i allafall om man ska gå efter deras nya semesterlook

Svettigt

En svettig Liam nyss hemkommen från fotbollsträningen. "Ser du mamma, jag är så svettig att håret står rakt upp!"

Lokalsinne

Sent igår kväll skulle jag och Ted gå runt några myrar för att se om det blir några hjortron i år. Fast vi var ute vid 21:30 så var det en tryckande värme. För att överleva myggen klädde vi på oss i långbyxor och långärmat. Behöver jag säga att vi båda var som två klibbiga kolor efter vår lilla promenad. Som om inte värmen i sig vore nog så gick en "genväg" tillbaka upp mot vägen. En genväg som visade sig bli en djungelliknande vandring genom buskar och snår. För att komma sig framåt var man tvungen att sära på slyn framför sig.

Nej nu ska jag införskaffa oss en gps. Inte alls för att vi gick vilse, vi var så pass nära vägen. Men jag vet flera andra gånger vi förmodligen gått bra mycket längre än vad som var tänkt, just för att vi hamnat fel. Det är så lätt hänt när man går och går i skog och mark. Och jag, jag som inte har så bra lokalsinne i skogen. I stadsmiljö går det bättre men just i skog och dylikt, då är jag bortkollrad i ett nafs. Ibland tror jag Ted skojar med mig när han säger att vi ska gå åt det hållet. Hade jag själv fått välja hade vi gått åt precis andra hållet. Det är lite obehagligt det där. Värst är det sedan när hjärnan kalibrerar om sig och allt snurrar om på rätt plats.

Orrtjärn

Igår kväll tog jag och Ted hundarna på en lång promenad i skogen. Vi gick mot Orrtjärn, ett ställe där Ted jagat en del. Det var för övrigt där som han sköt sin första fågel för Bosco, en orrhöna, så han har väldigt fina minne från detta ställe. Orrtjärn ligger väl ca 4 km in från vägen där vi parkerade bilen. Hundarna fick såklart gå brevid, inte springa fritt nu när det finns så mycket småliv i skogen.

Vid ett tillfälle hörde jag ett ljud som lät som en orre. Ted hörde det inte men när jag imiterade hur det lät för honom, så svarade fågeln igen! Vi vek av åt det hållet för att se om vi såg till fågeln, men den hade nog hört oss och gett sig av. Däremot fick Bosco något i nosen. När inte Figo var lika exalterad förstod vi snabbt att det i allafall inte var fågel. Snart märkte vi att vi gick i väldigt färska älgspår längs en myrkant. Jaha, det var därför han ville att vi skulle öka på stegen. Det var verkligen en underbar tur vi fick. Jag känner alltid ett lugn när jag kommer ut i naturen. När man sedan kommer hem är batterierna fulladdade och allt känns så mycket lättare.

En trogen vän

Det blir dåligt med uppdateringar här på sidan nu. Jag jobbar ännu en vecka till innan jag går på semester. Det ska bli så skönt, jag behöver det verkligen nu. Tycker inte om att klaga men jag har det rätt tufft på det personliga planet. Ibland känns livet orättvist och smärtsamt men man måste fortsätta leva och se det positiva och vackra som finns runt omkring oss. Jag har en fantastisk man och tre härliga barn. När jag vaknade i natt och vände mig i sängen, kände jag en nos på min underarm och sedan en liten slick. Det var Figo som sedan någon vecka valt att alltid sova på golvet vid min säng. Han tittade upp på mig med sina bruna ögon som om han ville säga till mig Du kan vila tryggt, jag finns här brevid dig i fall du behöver. Nej så är det förstås inte, men det är en gåva att ha en trogen vän vid sin sida.

Igår...

... var det riktig högsommarvärme. Jag skyndade mig hem och gjorde middag. Sedan åkte jag med Saga och Liam och badade (Emil ville inte följa och Ted jobbar). Så underbart vi hade det. När vi kom till stranden var det två till som tog ett kvällsbad, men dom åkte efter en stund. Så då hade vi hela stranden för oss själva. Liam och Saga badade som vattendjur medan jag satt på en filt med ena ögat i en tidning och det andra åt barnens håll. Måste säga att jag inte är en orolig mamma, men när det kommer till vatten så händer det något. Jag vill ha stenkoll på barnen varenda sekund. Kanske för att Emil höll på att drunkna sommaren innan han kunde simma. Jag ryser än vid tanken på den händelsen.

Efter en och en halv timme i vattnet ville jag åka hem, det började ju bli kväll också. Men barnen ville bada mer. Men vardagens sysslor knackade på mamma-gestalten. Köksbänken som lämnades hals över huvud när badidén dök upp. Hundarna som stod i hundgården sedan tidig morgon, väntandes på matte och promenad. Väl hemma fick barnen duscha medan jag tog en promenad. Fastnade till hos svärmor och svärfar. Mötte dom nästan i dörren, dom var på väg till oss för att uppvakta mig (jag fyllde år i helgen). Men då blev det kaffe och fika hos dom istället. När jag kom hem satt barnen rena i soffan och såg på film. Vilken härlig kväll vi fick!

Vattenapport

Igår var det hundträff igen. Denna gång hade vi samlats nere i båthamnen. Det blev lite allmänlydnad och stoppträning vid uppflog. Vi hade apterat två uppkastare med atrapper. För Figos del fungerade det riktigt bra, han la sig faktiskt ner (i halvliggande) när den andra "ripan" flög upp, innan stoppsignal eller skott. Men jag vet ju resultatet på riktig fågel så alltför mallig ska jag nog inte vara.

Jag hade med lite dummys så några provade på lite vattenapport. För första gången körde jag vattenapport med krav på Figo. Tidigare har han mest simmat med brevid Bosco och hämtat in pga konkurrens, men nu så var det "allvar". Han fixade det, bra men inte mer. Vid ett tillfälle fick jag trycka på rejält med rösten för att få honom att inte svamla och bara simma runt. Men då ramlade visst poletten ner, för efter det var det raka spåret ut och sedan in för avlämning igen. Han behöver en uppsträckare då och då, min lille ulv (i fårakläder).

Ted & Bosco var med men gick hem lite tidigare för Saga och Liam huserade själva där hemma. Man vet ju aldrig vad de små liven kan ta sig för. Nej, dom brukar inte hitta på dumheter men vi vet ju Liams aktivitetsnivå, så det kan fort hända en liten olycka... ramla från studsmattan, klättra i träd, cykla omkull, åka skateboard nedför kullen i lekparken. Ja han är väldigt motorisk, så det kan, och händer, små olyckor titt som tätt. Som det gör med småkillar i farten.

Imorgon har vi planerat en ny tur till rapphönsen. Så nu måste jag fundera på hur jag ska förmå att lägga ett så stort tryck på Figo att han åtminstone inte går efter dom vid uppflog. Konstigt, jag tror jag har bättre tryck på honom när han är lös. För i fjällen har jag i allafall hjälpligt kunna stoppa honom, men ni skulle ha sett honom hos rapphönsen förra gången. Det var bara full gas framåt, sträckt lina så länge det bara gick. Jag fick slita ner honom för att få stopp på honom. Hoppas att man kan se ett litet litet framsteg från gång till gång framöver. Då finns ju hoppet kvar för Figo. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Förmiddagspromenad

Vi började dagen med en skogspromenad med hundarna. Vi gick till Styrktjärn, mitt favoritställe här i kring. Figo behöver mycket stadgeträning nu. Han fullkomligt vibrerar när han tror att jag har något på gång. Som exempelvis idag när vi åkte iväg med bilen. kanske han trodde vi skulle på fågelträning. Egentligen borde jag döpa om honom och börja kalla honom för Iver i stället för Figo. Det vore mer passande för tillfället. Så jag vet vilken sorts träning som det kommer att läggas ner tid på här hemma hos Nilssons.

1 km in i skogen ligger detta smultronställe

Hundarna fick ta sig ett dopp och kastar sig i plurret

Simträning, skönt

Figo trampar vatten i väntan på att få komma upp

Bosco fick simma ut och apportera en pinne. Här är han på väg tillbaka

 Figo ställer upp sig snyggt efter badet

Holy macaroni!

Vilken träning vi hade igår kväll! Regnet höll sig undan vilket var allt annat än vad man kunde säga om myggen. Jag tror aldrig jag har varit med om så mycket mygg på en och samma gång. Det var ett grått moln omkring oss, som i tecknade filmer.

Figo fick börja gå mot den obefintliga vinden, mot rapphönan som låg och tryckte i gräset. Den lämnade nog inte mycket vittring efter sig men när Figo kom närmare så kände han lukten. Han fattade stånd en halv meter från fågeln men stod inte helt fast, svansen gick lite. Denna fågel vill inte flyga upp så Patrik tog den och kastade upp den. My god vilket påslag det blev på Figo då. Stoppsignal vad är det? Matte som vrålar NEJ! vad är det? Inte förrän han blev stoppad av att linan tog slut stannade han (ofrivilligt) men att lägga sig? Nej, då ser man ju inte pippin som flög iväg.

Vi tränade en timme men varierat resultat. Mot slutet stod Figo fast och länge utan försök att tjuvresa, men stadgan vid uppflog behöver vi träna mycket på. Men det var ju därför vi var där. För stoppet fungerar bra i andra situationer, men fågel har vi ju inte tränat.

Bosco stod faktiskt också längre än förväntat för rapphönan, men när det bar iväg med flaxande vingar då ljöd en vorstehstämma över ängarna. Men det är bara att träna på. Karin och Patrik är så snälla så dom låter oss komma och träna fler gånger under sommaren. Vi tänkte bara se så att det är lite mer vind nästa gång. Inte bara för vittringens skull, utan lika mycket för myggen. Nästa gång ska jag också komma ihåg att ta handskar. När jag nöp åt kring linan för att stoppa Figos framfart, brände jag sönder fingrarna. Jag känner av det mer idag än igår. Kanske det var fler än Figo som var het igår?

Så ska det gå till

Jag och Figo har varit nere i skogen här bakom och tränat apport. Jag tog den luggslitna järpen ur frysen för en sista resa. Hade även startpistolen med mig. Det gick hur bra som helst. Vet inte vad det är, kanske det är måsen han försöker komma undan, för apport med järpe var inga problem. Han skötte sig med den äran, precis som jag minns honom från när vi nyligen tragglat oss igenom apportinlärningen.

Så ska avlämningen se ut. Det är matte pojke det

Jag körde först lite vanlig apportering med varierat avstånd och svårighetsgrad. Sedan släppte jag honom fritt och när han vid tillfälle passerade mig så kastade jag järpen. När han såg den i luften sköt jag ett skott och om simultanförmågan hann med så blåste jag även stoppsignal. Det är inte helt lätt ska jag säga, att under bara någon enstaka sekund få till allt i rätt ordning. Man borde nog egentligen vara två.

Andra gången satte sig Figo direkt han såg fågeln flyga förbi honom, innan stoppsignalen. Hur det sedan fungerar i en riktig fågelsituation låter jag vara osagt. Det får vi kanske veta redan ikväll. Ja, eller riktig och riktig. Men så nära på riktigt man kan komma under kontrollerade former. Jag menar förstås rapphönsträning. Håller tummarna att det utlovade regnet inte kommer hit innan kvällen.

Vissla- skjuta- kasta... skjuta- vissla- kasta... kasta- skjuta- vissla, eller hur det nu var. Alternativen är flera, det gäller att hålla tungan rätt i mun för att få till det.

Rappisträning?

Såg att vädret skulle bli något ostadigt någon dag framöver. Typiskt! Vi som planerat rapphönsträning imorgon kväll. Får se hur det blir med det då. Kanske vi får skjuta på det lite. Igår var jag och Figo på hundträff igen. Ted var lat och stannade hemma med Bosco. Han hade visst istället varit på en liten besöksrunda både till sin syster och sina föräldrar.

Igår blev det stoppträning med hjälp av "konstgjorda" ripor i uppflogsburar. Jag tränade även en del apport med mås. Där är jag inte helt belåten. Hans "sök" (på nästan synliga fåglar) lämnar en hel del att önska och när han väl kommer fram till fågeln så vill han inte alltid ta den med sig tillbaka, utan står och stirrar tillbaka på mig. Då har jag två alternativ, det ena är att kalla in honom och skicka honom på nytt eller att själv gå fram och sätta den i munnen på honom. Det går inte att vänta ut honom, jag har provat. I båda fallen känner jag hur röken börjar sippra ur öronen på mig, om ni förstår vad jag menar. Skärper jag upp honom lite och skickar honom igen så fungerar det klockrent, snabbt och effektivt. Det är som att han testar mig.

Nej, jag har en halvsliten järpe i frysen som ska få göra en sista insats innan den är förbrukad. Nu måste jag lägga ner lite tid på apport igen om jag ska ha en hund som aldrig sviker i dom situationerna. Kanske jag hinner köra lite idag här bakom huset. Liam ligger nämligen i feber så jag är hemma från jobbet. Han sover mest, vaknar och vill ha vatten och somnar om igen. Mammas älskling, när han är frisk är det full fart men när han blir sjuk är han helt däckad. Verkligen en väldig skillnad.

Trast som figurant

Har hittat ett bra tillfälle att träna stopp med Figo. På morgnarna när hundarna ska ut för att morgonkissa så går jag oftast ut via altandörren på baksidan. Då har vi ju skogen rakt bakom huset. Just nu sitter det allt som oftast ett gäng trastar på gräsmattan och Figo är ju fågelhund, så han älskar fåglar som flyger. Stor eller liten spelar ingen roll men trast storlek och större är himmelriket. Han sätter av i en himla fart när jag säger varsågod vid dörren, flyger över rabatten vid altanen och mot fåglarna som då flyger upp. Men då! Då är det slut på det roliga. Då ljuder Figos stoppsignal. Hittills har det fungerat utan anmärkning, han slänger sig runt i luften i sin berömda snurr och landar med huvudet i riktning mot mig. I morse tog jag till och med en repris när trastarna återvänt.

Mycket motor

Då var midsommarhelgen förbi. För hundarnas del har det varit ganska slappt. Ingen mental träning men en och annan motionsrunda, annars mest bara lata sommardagar. Imorgon är det hundträff, kanske jag får med mig Ted och Bosco också. Vi får väl se.

 Saga är midsommarbrud. Hon satte även 7 blommor under kudden, men jag vet inte om hon drömde om någon annan än pappa (hon är pappas flicka!)

Midsommaraftonens förmiddag gick i motorernas tecken. Barnen (både dom små och dom vuxna karlarna) körde motorcross och fyrhjuling. Jag tror alla tyckte det var lika roligt. Själv stod jag som åskådare och fotade.

Liam i full koncentration innan han gasar iväg

Terrängkörning är lite svårt men kul tycker grabbarna

Emil provar köra fyrhjuling på planen

Saga får åka med pappa. Vad hon tycker om det, är väl klart?

Sorry älskling! Men jag kunde inte låta bli att lägga ut bilden. Man blir visst aldrig för stor för att köra cross

Hundarna är verkligen inne i en bra period. Jag tycker Figo håller sig i ständig kontakt med mig. Men vad som är nästan än roligare, är att Bosco har förändrats ganska mycket på bara ett par månader. Han är så mycket lugnare och bryr sig mindre om vad som händer runt omkring i området. Hoppas det håller i sig. Nej nu ska jag gå och vara social med övriga familjen. Imorgon stundar vardagen med arbete.

Med önskan om en trevlig midsommar!

Med denna bild vill jag önska er alla en riktigt skön och trevlig midsommarhelg. Bilden är från i fjol, kanske det blir någon ny imorgon 

Vi firar dagen hemma på gården med goda vänner. Dagens höjdpunkt blir kanske midsommarstången. Ted har uppfattningen att en midsommarstång aldrig kan bli för stor. Men så går man också hela sommaren och vrickar foten i hålet som blir i gräsmattan efter den. Stången kan nämligen vara flera meter hög, rena Bosse Larsson modellen. Ibland känner man sig som i grevinnan och betjänten, bara det att jag inte snubblar på ett tigerhuvud, utan i en krater. Det skulle ju i och för sig vara lätt att fylla igen hålet, men då blir ju tillvaron lite mindre spännande.

Ps. 

    Gissa vem som ligger och värmer mina fötter nu?

Mattegris

Figo har blivit så mattekär på sista tiden. Ja han har ju alltid varit mattes hund men vad jag menar är att dom senaste veckorna så har det varit mer märkbart. Han följer mig nästan vart jag går. Går jag ut och hänger tvätt så puttar han upp altandörren och kommer efter. Går jag på toaletten hör jag strax ett krafs bakom dörren av en Figo som vill in. När jag gör morgonbestyren med linser och dylikt, då kommer han och lägger sig på mattan bakom mig. Sitter jag vid datorn så dröjer det inte länge förrän jag har en värmande "filt" över fötterna. Han lägger sig nämligen bokstavligen på mina fötter. Men det som kansle är mest talande är att han nu kommer in i sovrummet och lägger sig vid min säng när jag ska gå och lägga mig.

Jag har mina funderingar hur detta kan komma sig. Jag tror nämligen att det är Figos svar på ett starkt ledarskap. Senaste veckorna har vi ju dessutom jobbat mer strukturerat ihop på hundträffar och liknande. Jag har höjt kravet på honom lite och kräver nu mer precision under träningen och kanske är det detta som gör honom till en sådan mattegris. Börjar nu förstå att det är detta som uppfödaren syftar på när dom talar om hundhållning. Det är inte dressyren i sig som är det centrala, utan hur man agerar i vardagen som den starka ledare alla hundägare bör vara. Priset man får för det är ju ljuvligt, en hund som avgudar dig!

Krånglig apport

Är nyss hemkommen från "våran" hundträff. Ted jobbar så Bosco fick stanna hemma medan Figo fick följa med mig. Idag åkte vi till skogen för att träna där. Det blev ett bra miljöombyte med naturen som störning. Det blev en hel del inkallningsövningar av olika slag, bland annat där hundarna var tvungna att korsa varandras väg för att komma till sin förare. Det gick till slut bra för alla. Därefter blev det lite skotträning där hundarna var på olika avstånd från skottet, allt efter ålder och tidigare erfarenheter av skott. Behöver jag säga att det inte var några problem. Här tycker jag det är väldigt viktigt att hunden får en positiv upplevelse av skottet och så blev det idag. Både hundar och förare skötte sig med bravur!

En av deltagarna hade med sig ett gäng apportfåglar, mås och trut. Så medan de yngre hundarna tränade kontaktövningar så fick de hundar som påbörjat apportering träna detta. Efter att Figo hämtat in mås i olika svårighetsgrad så utmanade jag honom med "The big one"- truten. Där har jag något att bita i, eller rättare sagt Figo. Han vill inte bita alls i truten. Han uppför sig som att den är alldeles för stor och tung för att bära med sig tillbaka. När jag ger den så att han bara ska gå brevid och bära den så fixar han det. Men det ser ut som att nacken ska brytas av den "enorma vikten" matte lagt på honom att bära. Såg jag inte också lite av "slajmblicken" från förra sommarens kamper. Jo, nog gjorde jag det. Han försökte ett kort ögonblick att göra sig oformbar, men då satte jag stopp! Där gick gränsen, "där har vi redan varit lilla gubben" sa jag. Men att hämta trutjä...n det gjorde han inte. Inte förrän matte gick fram till honom och krävde det. Jag fick ge mig och avsluta med mås (grrr, nederlag) och då var han så glad igen.

Men vad Figo inte vet, är att vi kommer att köra nästa vecka igen och att det kommer att bli apport även då. Nog ska det här bli bra ska ni se. Är det något jag lärt mig under apportinlärningen med honom, så är det att jag kan få honom dit jag vill. Det tar bara mer eller mindre tid att nå dit. Men för varje kamp och motgång som jag vinner, förkortas den tiden. Så snart hämtar Figo även trut, tro mig! Till Figos försvar måste jag ändå avsluta med att erkänna att för övrigt så skötte han sig näst intill perfekt. Förutom den krångliga apporten med truten så har han nu en sjujäkla fart ut vid apportkommando och likadant tillbaka. Snabb ut och hämta och nästan lika rask tillbaka, toppas med riktigt fina avlämningar. Jag är så nöjd med honom så här långt!

Snart fågelträning

Nu börjar det närma sig fågelträning. Men det verkar som att rapphönsen blivit för tama, för dom springer eller flyger inte undan från hunden. Så nu är uppflogsburar beställda och kommer till veckan. Kanske det blir premiär för Figo och Bosco lagom till midsommar :). Ted träffade Patrik (som har rapphönsen) under sin löprunda och då berättade han allt detta, plus att deras pointer tyvärr hunnit nypa en fågel. Så nu har ju dom lite att jobba med. Hoppas nu att uppflogsburarna kan fixa problemet så vi får testa hundarna under kontrollerade former. Jag tror jag längtar som ett litet barn.

Smart eller korkad?

Idag har jag tränat lite stopp vid skott, som jag berättat om tidigare. Vår kompis Micke kom förbi. Han hade med sig en bössa av något slag. Fråga mig inte vad det var för det vet jag inte. Jag kan inget om skjutvapen. Min nivå ligger på att jag kan skilja på hagel och kula, men sedan är det stopp. Detta var dock ett kulvapen och när man sköt small det inte så högt och rekylen var noll. Nåja, nog om det.

Vi åkte ner till skjutbanan och även barnen fick prova skjuta prick. Micke hade en pedagogisk genomgång för var och en när det var deras tur att skjuta. Behöver jag säga att alla tyckte det var en rolig aktivitet! Ja, nästan alla. Bosco som satt uppbunden hade nog en annan uppfattning: "det skjuts och skjuts, men varför faller det aldrig någon fågel?"

 Farbror Micke ;) visar Liam hur han ska skjuta

 Bosco kan inte längre hålla tyst. "När ska jag få något roligt?" Nej gubben, för dig blir det bara passivitet idag.

Figo då? Ja, till en början blåste jag stopp signalen vid skott. Till en början ville han inte alls lägga sig ner, han ville ju stå eller åtminstone sitta, för att titta åt det håll som smällen kom från. Men efter en stund lugnade han ner sig lite med det. Då provade jag att strunta i pipan och bara vräka omkull honom vid smällarna. Det verkade gå lika bra, i allafall för mig som fick mindre att tajma in. Och vet ni? Mot slutet så la sig Figo faktiskt ner när han hörde en knall!!! Ja okey då, armbågarna snuddade nätt och jämnt marken, men hunden låg ju. Jag var mer än nöjd måste jag säga.

Hur jag ska tolka dagens resultat finns det två åsikter om. Antingen har jag en väldigt klipsk och smart hund som läser mig och snabbt lär sig vad jag förväntar mig av honom. Eller så har jag en utomordentligt dum och korkad hund som inte förstår bättre än att göra som han blir tillsagd. Ni får tycka vilket som, mig kvittar det... så länge jag får vara den som för i mitt och Figos förhållande.

Figo lägger sig vid skott men är mycket nyfiken vad som händer där framme

På väg hem, ingen bur i bilen. Figo är trött efter dagen pass. Det tar på krafterna att vara alert

Kort skogstur

Ikväll har vi varit en tur till skogen med hundarna, men guuud vad mygg det är! Det är länge sedan det var en sådan här myggsommar, men då har ju fåglarna i allafall gott om mat. Hade tänkt träna lite men det blev bara en rask promenad för man behövde inte stå stilla så värst många sekunder innan det var ett grått moln av surrande mygg omkring en. Nej, vi får ta nya tag imorgon istället. Nu har jag startpistolen laddad och klar. Imorgon blir det stopp-träning för Figo-liten och joggingtur för matte :)

Hjortronen blommar för fullt. Plockade en liten bukett till min mamma. Hon älskar hjortron men kan inte ta sig ut i skogen själv längre

Stopp i skott

Nu har jag fått en ny idé! Jag har ju ganska bra tryck på Figo i stoppsituation med pipan. Så nu har jag tänkt ta det till en ny nivå. Jag ska prova träna honom att även stanna vid skott. Tidigare var jag lite frågande till detta moment. Vad jag menar är att egentligen ska ju hunden redan ha stannat vid skottögonblicket. Som jag ser det bör det väl gå till på följande sätt: Hunden står, reser fågel, fågel på vingar, hund som lägger/sätter sig och därefter skott. Men, som den redan uppmärksamme noterat så skrev jag "bör gå till...". Jag är inte dummare än att jag förstått vad för sorts hund jag har. Så därför kommer jag nu att påbörja träning av stopp i skott. Stannar han inte vid uppflog finns ju då chansen kvar att han stannar vid skottögonblicket (yeah right, men man kan ju alltid hoppas). Jag tänker utrusta mig med både livrem och hängslen... men jag kommer säkert någon gång råka ut för att tappa byxorna ändå ;)

Layout problem

Är det någon mer som har problem att se headern (stora bilden högst upp) på sidan? Här hemma fungerar allt som det ska men när jag öppnade bloggen på jobbet så blir headern helt svart. Provar nu att byta bild för att se om det bara blev något fel när jag la in den.

Stressig måndag

Idag har varit en dag med många aktiviteter på agendan. Emil fyller år, grattis till dig killen! Jag hade planerat för att bara arbeta förmiddag men när jag kom på jobbet så var en kollega sjuk. Typiskt! Vi som lovat Emil att vi skulle åka till stan när jag kom hem, för att shoppa kläder, mysa och gå och fika. Efter lite omstruktureringar så kom jag mig iväg senare än tänkt från början, men tidigare än full arbetsdag. Då hann vi in till stan i allafall. Emil köpte sig både skor och kläder och är riktigt nöjd med sin dag trots allt.

Sedan var det bara att fixa middag i raketfart, för det är ju måndag och våra hundträffar. Det småregnade så det var, förståeligt, ett litet bortfall. Synd att några hundar fattades, desto bättre att de en miljon myggen också ställt in pga regn ;). Då fick vi fyra personer som trotsade regnet vara ifred i allafall, och hundarna också för den delen. Bosco stackarn, han är helt myggäten under magen. Figo verkar vara mindre drabbad, kanske för att han har tjockare päls.

Det var jag och Ted med Figo och Bosco, Carola med sina två irländare Nike & Tindra, och Magnus som idag "bara" hade lilla stjärnskottet Hilja med sig. Jag bara smälter när jag ser denna näpna dam som ser så lovande ut. Magnus verkar jobba på bra med henne och det syns. Vi avsatte stor del av träningen till stadga och stopp i olika svårighetsgrad. Lite inkallning blev det också. Vi satte hundarna på rad, gick iväg en bit. Sedan fick var och en kalla in sin hund i tur och ordning. Vi trodde nog att alla hundar skulle komma på samma gång, men det gick så bra! Alla väntade troget på "sin" signal.

Nästa måndag ska vi åka ut till skogen för att byta miljö. Ser redan på ett par hundar att dom blivit situationsanpassade, bland annat våra egna. Då ska vi ta med startpistolen och introducera lite skotträning. Så klart får minstingen i gänget hålla sig långt ifrån ännu. Men det kommer nog att gå bra. Vi tar det lugnt och fint så alla hundar får en positiv upplevelse av skott.

Ont ska med ont förgås

Idag chockerade jag, inte bara Ted utan även min kropp med en joggingtur. Ted lockade med sig Emil och jag tänkte att vad tusan, nog kan väl jag hänga med också... i min egen takt förstås. Ted påstod att det var 3 kilometer till en avtagsväg där han brukar vända och springa tillbaka. Nåja, efter att dom följt mitt tempo en bit så dom drog iväg, grabben och gubben. Skönt tänkte jag, nu får jag helt bestämma takten utan att känna mig dum att det näst intill skulle gå att promenera med mig. Efter 20 minuter insåg jag att jag nog inte orkar ända fram till "vändning". I alla fall om jag skulle orka ta mig tillbaka. Så jag vände tidigare. Förvånansvärt vad tungt det gick. Måste vara extrakilona som gör sig påminda. Men ont ska med ont förgås, heter det ju.

Väl tillbaka vid startplatsen ser jag snart Ted komma springandes. Ja nästan rusandes. Har han en björn i hälarna... eller värre! Vart är Emil, han är inte med. Så när Ted är framme frågar han lite irriterat "Du kom ju aldrig, vi har ju stått och väntat för att få se dig komma. På tillbakavägen blev jag orolig när jag aldrig kom ikapp dig. Tänkte att en björn tagit dig". Ha ha, inte bara jag som har lite björnfrossa efter denna väg alltså ;). Som skydd hade jag Figo med mig... vad nu han skulle erbjuda för skydd. Men han var glad i vilket fall och inte verkade han alls tycka att prasslandet i buskagen var annat än spännande. Vi hade nog olika teorier om vad det var som prasslade. Jag hoppas att min vän hade rätt!

Sedan ville Ted ta bilen och mäta upp sträckan. Han var också av någon anledning nyfiken på vart jag vände. Hm, varför det? Tror han att jag fuskar! Nej tack, jag sprang (nåja, lufsade) hela vägen. Då visade det sig att det inte alls var 3 km till vändplatsen, Det var 4 km, och då visade det sig också att jag faktiskt sprungit 5,5 km totalt. Inte undra på att jag tyckte det kändes drygt! Men tänk vad långt man kan komma på lite tjurighet... ja åtminstone kommer jag 5,5 km ;)

Jätteroligt!

Arkivbild med Figo på språng under fjällträning. Jag tror han tycker det är... j-ä-t-t-e-r-o-l-i-g-t! (matte också för den delen)

Glada amatörer

Sitter en stund och funderar på övningar till måndagens träningsgrupp. Jag hade tänkt att det till att börja med blir lite linförighets- och kontaktövningar. Det behöver Figo också mycket av, framför allt linförigheteten. Han går ju allt som oftast okopplad med mig, så det ska erkännas att detta med att sitta ihop med en lina mellan sig, det är inte min och Figos starka sida. Han är ju van att gå en meter (eller mer) ut från min sida där vi spatserar fram. Det blir ju lite långt avstånd om man sätter på ett koppel. Så lite sådan träning blir nog bra!

Sedan tänkte jag spinna vidare med stadgeövningar och passivitets träning. Är det något jag lärt mig, så är det just att man aldrig kan lägga ner för mycket tid och energi på stadgan. En lugn och sansad hund är så mycket lättare att jobba med. Ja, sedan får vi väl se vad de övriga i gruppen vill träna på. Vi är ju trots allt ett gäng glada amatörer som träffas. Ingen är mer viktig än den andra. Alla är vi där för att ha trevligt tillsammans med våra hundar.

Den blomstertid nu kommer...

Idag är det skolavslutning. Kyrkan var full av förväntansfulla barn som längtade efter sommarlov. Det är något speciellt med skolavslutningar. Man är så lycklig att man blir lite rörd när de små liven sjunger högt och klart där framme i kyrkan för alla stolta föräldrar. Efteråt hade vi det traditionella examensfikat här bakom huset. Vädret, som varit gäckande, har hittills hållit sig i skinnet idag. Så då får vi också barn som är fulla av sommar och ben fulla med spring.

 Den obligatoriska examensglassen. Undrar vad Liam hittat i sin bägare ;) Kolla gärna in Ted i bakgrunden. Han har kostym på sig och det är inte ofta vill jag lova. Fem minuter innan vi skulle åka på morgonen upptäckte han att slipsen var oknuten. Snabbt in på youtube och klicka fram en instruktionsvideo hur man knyter slipsknut. Jisses vad jag skrattade... tills jag insåg att vi nog skulle bli sena!

Ikväll vill barnen till "Examensfesten", en drogfri tillställning. Där finns aktiviteter för både yngre barn, med bl.a. hoppborgar och hästskjuts. För dom äldre kanske uppträdanden och disco kan locka. Och för oss chaufförer väntar nog ett gott fika. Hundarna får nöja sig med att slappa i hundgården. Ted är faktiskt i skrivande stund ute i skogen på en löprunda med dom.

Jag har mixtrat och experimenterat med layouten på sidan. Nu blev jag så less så det får vara ett tag. Men kanske jag ändrar snart igen, man vet aldrig.

Mer hundträning

Ikväll var det dags för den andra hundträningsgruppen. Jag och Ted tog varsin hund och gick dit. Här är det en salig blandning av hundar och förare av alla de slag. Det är unga kvinnor och gamla gubbar... nåja, äldre män kanske låter bättre ;), med sina "ädelstenar". Bosco verkade inte överförtjust i dagens aktiviteter. Han var lite loj och seg. Figo fungerade rätt bra men kanske att även han var lite mindre rapp än vanligt. Eller kanske dom helt enkelt behöver en större utmaning än vi utsätter dom för? Ja ja, social träning blir det hur som helst och det är nog så viktigt. Nu ska jag göra i ordning för morgondagen, då ska vi med Saga till Sunderby sjukhus. Hon ska operera sina öron för tredje gången. Hoppas nu detta blir sista gången och att problemen försvinner.

Bosco är måttligt road av hälsningsövningen där hundarna ska stanna kvar... Ted verkar desto gladare ;)

Den lilla valpen som skymdes av matte på föregående bild. En 4 månader gammal ungersk vizsla... sötnos!

Hundträff

Ikväll var det ju dags för hundträffen som jag skrivit om tidigare. Tyvärr glömde jag kameran så ni får inte se några bilder :( Vi var i allafall 7 förare och 8 hundar som träffades. Det var riktigt roligt! De flesta hundarna var rätt så unga men det fanns ändå spännvidd. En hund var 4 år medan en liten engelsk settertjej var 4 månader så det blev till att anpassa träningen ganska så individuellt. Gemensamt var att alla var blivande jakthundar av typen stående fågelhund. Denna lilla settertjej ja. När vi vid första övningen presenterade oss för varandra så började mitt hjärnkontor att arbeta. Tikvalpen var från Himlabergets kennel i Umeå. Är det inte därifrån Figos uppfödare precis tagit en valp också? I vilket fall så var hon bedårande söt och hon hade en "blåtira" precis som Figo.

Nå väl. Idag så blev det först kontaktövning som sedan följdes upp av diverse stadgeträning. Som avslutning körde vi inkallning med olika svårighetsgrad och störning. Jag hade Figo med mig idag, så det kanske var lite "fegt". Men nästa vecka ska även Ted komma så Bosco får lite jobb. Ja just det, nästa vecka. För vi beslutade nämligen att detta var så lyckat att alla ville fortsätta med dessa träffar. Jättekul också för mig, men nu måste jag ju tänka till ordentligt. Vad ska jag hitta på för övningar? Det ska vara övningar som kan varieras och anpassas i svårighetsgrad för hundar som kommit olika långt i grunddressyren. Förslag mottages mer än tacksamt!!! Skriv gärna en kommentar.

Ted har förresten träffat Karin idag (kvinnan i paret som vi delade stuga med på fjällträningen). Hon sa att rapphönsen kommit och undrade om vi inte ville komma och börja träna snart! Nu känns det väldigt roligt igen. Som att jag är på gång och på väg ur stagnationen som varit ett tag. Nu blir det hundträning hela sommaren lång. Hoppas hoppas att det också ger resultat så att Figo kan komma att blomma ut till jakten... eller åtminstone bli en sprickfärdig knopp ;)

Stadgeträning i skogen

Före middagen så åkte vi till skogen med hundarna, som stått i hundgården sedan förmiddagen (tur dom verkar trivas där i allafall). Jag tog med en dummie, men den blev aldrig använd. Istället blev det stadgeträning och passivitet för hela slanten. Hundarna fick gå brevid hela promenaden. Gissa om vi hade två ivriga herrar till en början. Då fick jag flashbacks till förra sommaren då Bosco var så förväntansfull vid skogsbesök. Ted jobbade hårt hela sommaren fram till jakten. Det blev åtskilliga timmar i skogen där han bara fick gå brevid. Resultatet blev bra- en hund som inte förväntade sig något när han såg skogsterräng.

Idag var båda hundarna lika ivriga. Figo vibrerade som ett asplöv till en början. Vi hade med Saga och Liam och vid ett stenbrott stannade vi till och kastade sten i vattnet. Då fick hundarna ligga och titta på, fortfarande lika ivriga. Nu ville dom verkligen i vattnet. Mycket nyttig övning visade det sig! På väg tillbaka till bilen blev det sicksack vandring i skogen. När jag och Ted korsade varandra i skogen fick hundarna verkligen tänka till för att följa sin ledare. En dryg timme var vi borta och väl hemma väntade en varm bastu för den som ville :)

Liam hundtränare

Igår och idag har jag och Liam varit till skogen och tränat apport med hundarna. Igår hittade Liam en bäck som vi följde en bit. Då såg han en groda som simmade under vattenytan. Han tyckte det var så synd att vi inte hade kameran med oss. Så idag ville han tillbaka till samma ställe, med kamera. Om vi skulle se grodan igen. Tyvärr hade den simmat iväg och han hittade inte igen den.

Mitt charmtroll!
<3

Har ju börjat lite smått med dirigering för Figo och jag provade det även lite i skogsterrängen. Synliga apporter är inga problem. Dom markerar han ju nedslaget på så vid dirigeringen springer han ju precis rätt. Värre var det med apporter som jag la ut utan att han visste om det. Provade ett par gånger men insåg sedan att jag gått för snabbt fram, så jag avbröt och avslutade med lättare övningar.

Liam ville också prova på att kasta dummis och skicka hundarna för apport. Han tog verkligen uppgiften på allvar. Nog har han sett hur jag gör alltid. Ingen instruktion men ändå försökte han få hundens uppmärksamhet och ögonkontakt innan han pekade med hela armen och bestämt sa "apport!". När sedan hunden fattat apporten och var på väg tillbaka ropade han "Bra!" och slog ut med armarna och för att kommendera "hit". Bosco ville inte lämna sin dummie till Liam men han tog ett rejält tag om den, sa "LOSS!" och drog till. "Så där ja, duktig hund". Imponerande kille jag har!

 Figo på väg tillbaka till Liam med apporten

 Vilken fin avlämning, eller hur?!

 Bosco trilskades och ville inte komma ända fram till Liam. Det enda som hände när han bestämt ropade "Hit!" var att Figo kom närmare och närmare. Därav Figos ställning intill Liam- "jag kan ju inte komma närmare än hit, eller hur matte?"

 Liam som var bestämd gick då istället fram till Bosco sista biten och såg till att övningen avslutades korrekt. Stor kille i litet format!
              

Apportgänget samlat

Smicker

Idag har jag faktiskt tagit mig i kragen. Jag packade en påse med dummis och gick ner på planen här nedanför oss. Där fick båda hundarna i omgångar köra "klockan". Då den ene fick apportera fick den andre träna passivitet genom platsliggning intill. Då blev det ingen "dötid" för någon.

Här är det Figo som får vara passiv medan Bosco sneglar mot en av de kastade apporterna

När vi tränat en stund i duggregnet så kom en kvinna ner på planen med sina två irländare (irländska settrar). Hon började prata och efter en stund sa hon att hon ville fråga mig om en sak. Hon har gått en unghundskurs i allmänlydnad och nu skulle några deltagare köra träning på egen hand. På måndag ska dom träffas just här nere på "vår" plan. Hon sa att eftersom jag var så duktig inom detta så undrade dom om jag inte kunde ställa upp och vara med som stöd för dom på måndag. Herregud, hörde jag rätt!?! Men smicker faller man ju lätt för... så jag svarade självklart ja. Hoppas bara att jag inte gör dom besvikna.

Träningstorka

Jag förstår inte vad som hänt med mig. Jag har drabbats av total träningstorka. Hittar inte igen inspirationen och lusten till å träna med Figo. Det blir bara motion och inget annat. Jag vill hitta tillbaka till min "gamla form" då jag var på gång med träning dagligen men jag vet inte vart jag ska börja, eller hur. Har till och med på kvällarna läst några kapitel i Anders Landins bok "Från valp till färdig fågelhund". Men det enda det resulterade i, var att jag drömde om höstjakten. Nu får jag verkligen rycka upp mig och hitta på något som kan vara en utmaning för Figo. Det behöver han... och jag för den delen.

Åh vad det är varmt och mysigt

Bosco har på något sätt krånglat sig in under fällen i hundbädden. Man kan lugnt säga att han har "dragit nå´t gammalt över sig"...

...eller varför inte "som man bäddar får man ligga". Bosco har, av Figos uttryck att döma, bäddat det liiite bättre för sig :)

Är man vorsteh så är man. Inte låter man sig då påverkas av yttre faktorer. Bosco bryr sig inte om att fällen ligger kvar trots att han stigit upp...

...så länge det inte minskar chanserna att få sig lite matrester av lillhusse. Då kan det till och med vara helt okey

Bosco är en mycket speciell hund, det är det många som kan intyga. Han kan vara besvärlig, tjurig, oregerlig och en mängd andra, icke smickrande, egenskaper. Men framför allt kan han också vara så härlig. En mer lojal hund får man leta efter. Ted brukar säga att Bosco skulle gå i döden för honom, och jag tror honom. Han har gett oss många gråa hår och näst intill magsår, men vi skulle inte vilja vara utan honom. Tänk också vad mycket man lär sig med en hund som vår strävsamme vän.

Fotbollsträning

Emil har ju slutat spela fotboll men vi får fortsätta stå vid sidan om planen fortsättningsvis i allafall. Liam började ju förra säsongen och idag har dom haft sin första träning för i år. Saga kom hem från skolan idag. Dom hade spelat fotboll och nu är hon helt inne på att börja hon också, kul. Liam tränar en gång och Sagas lag två gånger per vecka. Turligt nog så krockar inte tiderna med varandra. Dagen till ära så följde både jag, Ted och Saga till träningen. Det var en glad kille må ni tro. Fotbollsdressen åkte på så långt i förväg att han hann bli svettig innanför benskydden innan vi ens skulle cykla iväg.

Liam (i gul tröja) tränar på att ta emot en passning

Hundarna var väl inte överförtjusta i passivitetsträningen... men kolla in lillkillen i bakgrunden som närmar sig Bosco...

-Tjena, ska vi bli kompisar? Såå söta!

Saga träffade ett par klasskompisar som också följt med sina småbrorsor. Dom passade på att spela lite för sig själva. Saga tränar på att skjuta skott på rullande boll. Så duktiga tjejerna var på att försöka introducera vår tjej i fotbollens ädla konst

Figo. Vad ska jag säga... också söt!