Jag vet inte om det egentligen har hänt något åt det bättre med apporteringen, men med två glas vin i bagaget känner man sig i alla fall lite mer tålmodig. Jag vet det därför jag just provat... men det vore nog kontroversiellt att rekommendera det. Jag tragglar fortfarande detta med att greppa på marken... ibland funkar det och ibland inte.
Eftersom Figo på ett eller annat sätt utmanövrerar mig då och då, provar jag att köra lite lätta övningar och ösa på med beröm emellanåt... kanske det kan fungera som avledande manöver. Det är svårt att uppskatta hur smart en setter är. Å ena sidan kan dom verka väldigt korkade... men å andra sidan kan dom uppenbarligen lura många, just med sin korkade uppsyn. Sanningen ligger nog precis där den brukar ligga... mitt emellan *ler*.
Ibland är det ju så att man inte tror något förrän man själv ser det. Figo har ju alltid varit följsam och signaltydlig men något mer har hänt. Kan det verkligen vara så att det uppfödaren hävdar (efter hur många års erfarenhet som helst ) är sant *ler*... kan ledarskapet stärkas av den eländiga apportträningen?.. ja, jag börjar faktiskt, tro det eller ej, vara beredd att hålla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar