Idag ska vi åka iväg till svärmors/farmors hemgård i Töre. Vi brukar som tradition åka dit varje sommar och övernatta någon natt. Det brukar bli grillning, badande och allmänt trevligt med prat och skratt och bara semesterkänsla. Emil följde igår med en kompis familj upp till Överkalix, dom kommer hem på fredag... en välbehövlig paus från syskonen men mamma (och pappa) tycker det känns tomt när en i skaran saknas.
Före frukost gick jag och Figo ut för att fortsätta träningen. Ibland undrar jag om hunden gett sig den på att göra det så svårt som möjligt för mig... tycker inte han det är roligt så ska matte inte heller få tycka det. Med den här inlärningstakten är vi redo för apporteringstest tidigast våren 2011! Han tar den från marken (med ena änden på min fot) men vad har han nu lagt sig till med... han tar bocken och lägger sig ner på sida! Det ser inte särskilt bekvämt ut för bocken sticker ju ut på sidan.
Åh, vad ska jag ta mig till... och i apportkompendiet som uppfödaren skrivit står ingenstans "så gör du när hunden tar bocken och sedan faller platt ner på sida med kisande ögon" *ler*. Ska jag inte göra så stor affär av det, bara backa och kalla in honom (för då kommer han)... eller ska jag kräva att han sätter sig upp... eller bara förhindra att han lägger sig (men då får jag problem, jag har ju bara två händer, och nåt moment blir jag sen in i). Spontant känns det inte rätt att korrigera det faktum att han faller ihop, han har ju bocken i munnen... eller griper just över den.
Jag hoppas att det ger med sig snart. Annars har jag ju alltid ett ess i ärmen (uppfödaren Leif) *flin*... vad säger du om det Figo?
Hej!
SvaraRaderaJag tycker det verkar gå bra. Du uppnår ju bieffekten med att stärka ledarskapet så det skriker om det. Nu gäller det bara......... att tajma berömmet så han förstår att det är jättebra det han gör. Du gav själv svaret genom att backa och kalla in (utan någon korrigeringsröst) uppträd som när gubben har varit borta i två veckor d.v.s. kel och smek (vad trodde du annars). Gå gärna ned på knä från början när du tar emot honom och överös med beröm. När du börjar bli nöjd med momentet - trappa ner på "fjaskigheterna" så att du har torrt krut till nästa trappsteg (för det kommer flera).Tänk på att ju mer det jäklas ju bättre blir slutresultatet.
/leif
Hej Maggan,
SvaraRaderaJag vet PRECIS vad du går igenom. Min Tigger där hemma beter sig på exakt samma sätt (förutom kisandet). Det är urjobbigt men det går över om man bara envisas. Jag har fått samma råd av Leif men hunnit jobba typ 1 år längre än vad du har :-)
Berömmet har varit lösningen tillsammans med mycket sparsamt beröm annars, gäller att använda det på rätt ställe :-) Det blir bakslag då och då men för varje gång så blir det ett steg framåt, oftast om jag lagt ner träningen några dagar och sedan provar igen.
Om Figo är av samma kaliber som Tigger så kan jag lova dig att han ligger och hånskrattar åt dig inombords och funderar på hur du ska ta dig ur det här :-)
Vi kommer att få kanonapportörer både du och jag om de inte hinner före med den fina skjortan med extra långa ärmar som knäpps på ryggen.............
Kämpa på & lycka till,
Agneta