tisdag 14 juli 2009

Byte av taktik

Sitter i skrivande stund ute på altanen. Figo har fullt upp med att ställa bin på klöverblommorna *ler*. Han försöker också att ta dom ser jag... det är ju inte så bra.
Har försökt ändra lite i träningen, byte av taktik kanske man skulle kunna säga. Precis när han greppar apporten springer jag iväg och ropar glatt på honom. Ja, nog ser han lite road ut... frågan är bara vad han egentligen tänker (och grannarna för den delen) *ler*.

Hur går det då? Ja, inte så mycket framåt sedan sist... han är väldigt trög på att greppa apporten. Jag vet inte hur jag ska göra... när jag korrigerar så viker han undan huvudet och försöker lägga sig på sidan (ibland förundras jag över hur en liten setter kan kännas så tung). För att få honom att "själv" greppa måste jag i princip lossa huvudet *skratt* från kroppen pga vinkeln som blir när han glider undan... här skulle behövas en expert (en riktig, ingen låtsasexpert) som tog ett rejält nappatag i exakt rätt ögonblick för att få slut på dumheterna.

Måntro om det i ovanstående fall är fel att själv plocka upp apporten och se till att han fort som ögat får den i munnen... eller är det viktigt att han tar den ända från marken där den låg vid kommandot? (psst. skriver det som en fråga, då kanske någon snäll person ger ett svar *ler*).
När han väl greppat kommer han gladeligen travandes (!) efter en sprattlande tjoande matte som tar emot med öppna armar... kel och smek gillar väl alla (inte bara hundar) *ler*.

Ikväll blir det ytterligare ett pass med bocken... för visst var det så att "ju mer det jäklas, desto bättre blir slutresultatet"?

2 kommentarer:

  1. Hej igen Maggan,

    Följer din apportträning med spänning varje dag och varje gång du får en förändring hos Figo så "javisst, så där gjorde/gör Tigger också". Det är i princip klockrent varje gång :-)
    Jag kan tala om hur jag gjort i början när han har vägrat att ta apporten från marken (rätt eller fel låter jag vara osagt). Jag har gjort precis det du funderade på - snabbt som ögat har jag petat in apportbocken i munnen på honom när han har legat ner (lossa huvudet funkar inte, jag har försökt :-)). Sedan har jag sprungit baklänges därifrån samtidigt som jag har lockat på honom och ÖST beröm så fort han har varit på väg att göra rätt. Att grannarna får sig ett gott skratt får man bjussa på :-).
    Jag har provat med tvångsapport också men det kan vara vanskligt och, när det gäller Tigger, mest av allt förvandla hunden till slime! Det är främst beröm, och åter beröm som har gett de framsteg det trots allt blivit. Jag har också försökt avsluta med något riktigt enkelt och positivt så han fått känna att "Yes, vad duktig jag är".
    Det var under lång tid 2 steg framåt och 1 bakåt som gällde men nu verkar vi ha passerat en tröskel igen och det flyter på hyfsat så ge dig inte. Vi verkar ha fått jordens tjurigaste hundar, men som uppfödaren (Gettis andra ägare, inte Leif) lugnt konstaterade då jag klagade "Vilken tur att han har fått jordens tjurigaste matte då............."

    Även om jag är tjurig så har jag inte orkat hålla på varje dag utan jag har tagit paus i kortare perioder då det har gått som tyngst. Mest för min egen skull så man orkar vara så där himla peppande som har behövts. Men det verkar också som om poletten har trillat ner hos Tigger när han fått tänka på saken.

    Hoppas att mitt svammel kan vara till någon nytta/hjälp i alla fall.

    Kämpa på och lycka till i fortsättningen,
    Agneta

    P.S Det är min Tigger som har snöbus i senaste numret av Avance. Där syns det rätt tydligt vilken figur han är :-) D.S

    SvaraRadera
  2. Agneta
    Så otroligt roligt att du delar med dig av dina erfarenheter med Tigger. Det känns verkligen att dom är syskon. Det lilla du beskrivit om honom skulle lika gärna kunnat vara ord om Figo.

    Jag såg Tigger i Avance-tidningen. Jag låg och läste sent en kväll i sängen och var bara tvungen att visa bilderna för min halvt sovande man! Snacka om fångat ögonblick!

    Det vore roligt att kanske språkas vid på ett enklare sätt än via bloggen nån gång.
    Allt du skriver tar jag till mig med glädje.

    Hur går det för Fiona. Smörjer hon matte, eller har Tigger redan avslöjat settrarnas taktik att utmanövrera sin förare?

    Kramar /Maggan

    SvaraRadera