Snart lider min sista semesterdag mot sitt slut. Nu är det ett helt år tills nästa gång, förutom en vecka i fjällen (tack och lov). Ted har ju som sagt redan börjat om och jobbar fredag och söndag dygn denna helg, så det känns som att semestern redan är slut. Inte blir det bättre av att det har regnat hela dagen. Barnen vill inte gå ut, hundarna vill ut men jag vill inte så långt i regnet.
Har tränat lite apport inomhus igen. Nu gick det bättre för Figo. Jag har bytt ut apportbocken mot en liten dummie, det verkar nästan gå ännu bättre med den faktiskt. Kanske för att den är mjuk. Åt Bosco har jag lagt ut apportsök i huset, då får även hans hjärna arbeta lite.
Sedan hade jag båda hundarna att sitta vid min sida, kastade dummien tvärs över köket (ca 6-7 m.) och skickade hundarna växelvis att hämta den. Det gick så bra och ffa tyckte jag att det var väldigt roligt! Det verkade lite jobbigt att sitta kvar när den andra fick springa iväg, men med tydligt kroppsspråk och ögonkontakt fick jag båda att göra som jag önskade. Jag vet inte om det har någon positiv inverkan på vår fortsatta träning att Figo får lekapportera lite. Å andra sidan kanske det heller inte gör någon skada, eller?
Jag tänker så här: Vi kör på med kravet att ta olika objekt från marken. Där emellan triggar jag Figos lust att hämta objektet genom ovanstående lek. Det ena behöver väl inte utesluta det andra... eller är jag fel ute??? Jag har fått erfara att det sällan finns några genvägar till en kanonapportör av härkomsten engelsk setter *ler*... men det är ingen genväg jag är ute efter. Se det mer som att jag önskar ha lite trevligt under tiden vi utövar kampen om stärkt ledarskap.
Har pratat med Agneta som har en kullsyster och en helbror till Figo. Vi hade kunnat prata i timmar om hundskruttarna... och oj så vi skrattade när vi utbytte erfarenheter och insåg att Tigger och Figo lika gärna hade kunnat vara tvillingar. Vi människor är lite konstiga men visst är det skönt att höra att det finns fler som går igenom samma elände som en själv... och då går det så mycket lättare att skratta åt alla tokigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar