lördag 11 juli 2009

Uppgiven

Snart överväger jag att framledes själv agera apportör vid fågeljakt. Aldrig har jag i min vildaste fantasi anat hur envis Figo kan vara... han som är så mysig och följsam annars. Så fort apportbocken åker fram förvandlas han till en tjurskallig slamkrypare! Nej, det vore nog hundra gånger lättare att lära mig apportera än Figo tror jag.

Idag höll jag faktiskt på att tappa fattningen när vi tränade... maken till korkad hund får man leta efter. Nog fattar han vad jag menar när jag säger apport... men det skulle gå fortare för en sengångare att greppa apporten än för Figo. Han som annars är så rapp skulle kunna få jordens alla klockor att stanna med sin långsamma uppsyn.

Vi har kämpat med denna apport i två månader och nu börjar jag tro att det är mig det är ett stort fel på. Nog trodde jag att jag har hyfsat bra tajming, och tonläget är det inget fel på, tro mig... men något fel gör jag uppenbarligen, eftersom hunden inte går framåt. Han tar nätt och jämnt bocken från marken och ibland inte ens det. Då har jag backat och kört från handen några gånger... och sen kanske, kanske han tar den från marken.

Tänk om jag hade någon kunnig som kunde se på och säga vad jag gör galet... snart springer Figo och gömmer sig bara jag tar fram apportbocken.

Kanske jag får låta apporteringen vila några dagar och fundera vidare på fortsättningen. Kanske även ett samtal till uppfödarna, det brukar alltid kännas så självklart och bra efter en pratstund med dom.

2 kommentarer:

  1. Hej Maggan,

    Är du säker på att du inte är här nere och tjuvlånar min Tigger :-)? Låter som om du har fått hans tvilling. Jag har valt att se det som att han danar min personlighet - han lär mig både tålamod och ödmjukhet, något jag aldrig haft överflöd av.............
    Fortsätt kämpa på, jag misstänker att du kommer att få peppande a´la "stärker ledarskapet" från Leif & Barbro (eller hur :-)).
    Du ligger hästlängder före mig som har börjat med apporten innan injagningen. Jag har haft problem med kontakten tack vare att den filuren grundlurat mig fullständigt med sin försynta, vänliga uppsyn (hur dum känner man sig inte när man inser att man blivit utmanövrerad av en dum hund!!). När jaktlusten vaknade ordentligt (2:a hösten) så hade jag med ett vilddjur att göra som dessutom hittade fågel överallt!! Men med det apportjobb jag lagt ner under sista halvåret så har jag fått en helt annan hund så jag ser faktiskt fram emot att släppa honom i höst.
    Det är så lätt till att man inte ser de framsteg man faktiskt gör när det går så tungt men fortsätt envisas, det kommer så småningom ett tillfälle när ni kommer över ett trappsteg och sedan går det lättare igen. Kom ihåg - vi kommer att få kanonapportörer :-)

    Lycka till,
    Agneta

    SvaraRadera
  2. Tack Agneta!

    Det känns alltid bra när man inser att man inte är ensam om sina problem.
    Jag ser fram emot att få en kanonapportör... hoppas bara man är i livet den dagen *ler*.

    Vi får väl se vam av oss som hinner först... någonting säger mig att det inte blir vi.

    Som sagt tack... och lycka till även till dig.
    Roligt att du lämnar kommentarer, det uppskattas!

    /Maggan

    SvaraRadera