Kvällspromenad

Är precis inkommen efter en kvällspromenad med hundarna. Passerade svärmor och svärfars hus och halkade in på ett (läs två) glas vin :). Ibland har man tur vet ni. Jag skrev ju tidigare och bönade om lite träningstips för mig och Figo. När det inte kom in några idéer (Åsa, Johans idé att hämta duvor utanför hamburgerrestaurang var väldigt finurlig, men inte så användbar för mig just nu) fick jag jobba på i allafall.

När jag och Ted promenerar går vi tillsammans men ändå inte. Ni förstår, Ted är som en vinthund, han måste ligga först. Själv är jag väl mer som en sankt bernard som lufsar fram. Detta medför att Ted oftast ligger ett tiotal meter före mig. Idag utnyttjade jag det i träningen. Ted och Bosco försvann runt ett hörn och efter en stund släppte jag Figo med kommandot fritt. Då rusar han i full fart efter Ted och Bosco. När han hade rundat hörnet blåste jag stannasignalen. Sedan var det bara att springa själv för jag hade ju ingen aning om han låg eller hade fortsatt vidare.

Till min stora glädje så fungerade övningen. Figo låg ner och väntade på mig! Det jag tänkte med detta var att Figo alltid vänder i luften och lägger sig ner och söker ögonkontakt med mig. Nu kunde han ju inte se mig, jag var ju utanför synhåll. Jag ville veta om han reagerade lika starkt på enbart pipan, utan att se mig... och det funkade ju!