Liten men naggande god, dagen när storleken hade betydelse

Då var vi hemma igen, efter en lång dag på utställning. Figo var så duktig och lugn hela dagen. Saga följde ju med mig och hon tyckte att det var en lång väntan på vår tur. Figo hade startnummer 94, så det tog sin lilla tid. Domaren sa att hon tyckte väldigt mycket om Figo, men jag anade vart det skulle bära när hon frågade för andra gången hur gammal han är. Innan vi fick kritiken så sa hon att det var synd på en annars så fin hund. Hon menade att man av en hane på två år förväntar sig mer hund. Han var för liten i hennes smak. Hade han varit större så hade det blivit Hp och BIR. Ja ja, jag vet att han är liten så det sved inte att höra det. Jag är faktiskt väldigt nöjd med dagen trots allt.

Saga var nog mest nöjd övar att vi inte gick till finalen. "ja men tänk mamma, då hade vi ju suttit där än!" sa hon i bilen på väg hem. Emil kunde inte förstå varför jag ställer ut Figo. Han tycker rent ut sagt det är idiotiskt- "Du vet ju att han är för liten, det fattar ju vem som helst att han aldrig kommer att få nåt sånt där pris, eller vad det nu är. Alltså, ställ aldrig mer ut han!". Nja, jag vet inte. Utställningsmiljön är inte riktigt min grej, men jag skulle så gärna vilja ha en 1:a, då slutar jag.

Vad är det frågan om? Tror hon inte att jag borstat tänderna!

Kritiken idag löd: En liten hane. Mycket vackert huvud. Något kort hals. Bra vinklar fram och bak. Rör sig med vägvinnande steg.

Nu ser vi fram emot nästa aktivitet, kullträffen i Messlingen. Det blir grejer det!

 Så här trött blir man efter en dag på utställning. Inget kan väcka mig nu