Skogsrunda i regnet

Regnet har öst ner utanför fönsterrutorna idag. Det är trots allt inte många regndagar jag haft under min semester, som nu är inne på sista veckan. Jag känner mig rätt nöjd med mina 5 veckor, och det är faktiskt OK att börja om (om än jag inte tackat nej till några veckor till *ler*). Jag har ju en semestervecka kvar att se fram emot... jaktpremiären.

Har tränat lite apportering inomhus. Figo blev nog lite fundersam, han såg till en början lite frågande ut. Sen kom han på att det inte var lika "läskigt" att plocka upp den från golvet som han verkar tycka det är från gräset. Nu har jag börjat smyga in lite andra objekt än apportbocken då och då, som han får ta ur handen på mig. Det går bra men jag märker att han ser skeptisk ut inför att ta nya saker i munnen.

Nu på eftermiddagen trotsade vi regnet och gav oss iväg på en skogsrunda. Vi gick förbi några myrar för att se om det blir några hjortron i år, tyvärr verkar det tunnsått på den fronten... men det blev bra situationer att träna både det ena och det andra med hundarna. Stadgeträning och stannakommando med pipan ibland när dom blir lite ivriga efter någon lukt i nosen är perfekt. Jag har börjat få upp snabbheten i läggandet på signalen igen... i alla fall på nära håll. Nu ska vi jobba oss längre bort och hoppas att han lägger sig lika kvickt då.

En humla som sökt sig ut i regnet och landat på en tistel

Han blir fin på bild ute i markerna, där han hör hemma... eller vad tycker ni?

Bosco har fått syn på något

Här är jag med båda hundarna under kommandot brevid. Hm, Bosco börjar dra sig ut åt sidan... snart får han en tillsägelse att han är för långt bort.

Ted går före och Figo stannar när jag tar upp kameran för att ta en bild (han går brevid mig).

Om man bara skulle våga

Äntligen har Figo börjat äta igen. Han verkar lite bättre i magen också.
Jag fortsätter den dagliga träningen med honom... men förutom det så blir det en del vardagslydnad i naturliga situationer som uppkommer kring hundarna. Det ger ett bra ledarskap men jag har som sagt redan upptäckt att apporteringen förstärkt detta ytterligare. Det blir roligt att se vad resultatet blir i slutändan.

Jag har börjat intressera mig mer och mer för detta med jaktprov. Det vore roligt att kanske någon gång ställa upp med Figo... om jag någonsin får till honom vill säga. Jag är helt novis inom området så jag funderar på att till att börja med gå som åskådare... någonstans måste man ju börja. Om inte annat för att mjuka upp mig själv.

Jag blir nervös redan vid själva tanken på att blottlägga mina brister i jaktdressyren. Helst vill jag ju att allt ska fungera perfekt innan jag ställer upp. Jag vet inte heller hur stor tävlingsinstinkten bland de övriga deltagarna är. Jag hoppas att många har ett lättsamt förhållningssätt. Att gå jaktprov verkar vara en enorm utmaning, det är mycket som ska stämma för att det ska gå bra... men vad tusan, om bara jag är nöjd med min hund får väl alla runt omkring skratta hur mycket de vill. Någon ska ju åka ut först... kanske det skulle bli Figo och jag... men kanske inte alla gånger.

Framgången håller i sig

Figo vill fortfarande inte riktigt äta, och diarré har han ännu. Jag gav honom lite laxöring som blev över när vi halstrat. Det åt han (konstigt vore väl annat) men annars har han ratat det mesta som serverats. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det ser ut som att han magrat... bröstkorgen ser nästan abnorm ut i förhållandet till midjan.

Eftersom han inte verkar sjuk har jag tränat lite apport med honom idag. Den fysiska träningen tar vi det dock lugnt med så länge han är så här. Inte roligt för Figo att se att bara Bosco får följa när det vankas fys, men så får det bli.

Det verkar som att framgången vad gäller apporten håller i sig, han greppar på marken varje gång jag begär det av honom. Det jag nu önskar är att han blir lite snabbare i själva "avancen" och gripandet... men jag vågar inte vara för hård mot honom för då blir han som en trasdocka. Kanske jag har fel taiming i korrigeringen. Jag hoppas på att berömmet så småningom gör honom mer alert... men jag vet inte.

Vad är det för en dag...

... är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för idag är det Liams födelsedag, hurra hurra hurra... brukar vi sjunga när vi väcker barnen med paket på födelsedagen. Min lilla plutt har blivit 5 år. Han sa till mig för några dagar sedan "mamma, nu är jag inte din lilla plutt, nu är jag stor" *ler*.

Matvägran

Idag blir det nog ingen träning för Figo. Han har inte ätit något på tre dagar nu... och då menar jag ingenting! Först tänkte jag att det kanske är någon löptik i området, för han har varit väldigt mycket med nosen i backen och slickat på fläckar i gräset. Igår kväll när vi gick en promenad med Teds kusin och fru som var på besök, hade Figo väldig diarré. Tidigare på dagen hade Ted varit och löptränat. När han kom hem klagade han på att han i princip fått dra Figo med sig... snacka om ojämn fördelning då Bosco helst ligger snett framför.

Jag har serverat köttfärs... som han spottade ut. Jag gav honom hälsofil på morgonen... som till sist Bosco slickade i sig. Mattehjärtat börjar bli lite oroligt. Nog har han strejkat på foder någon gång, men han har lätt gått att lura med lite startgas, typ en korvbit bland foderkulorna... men inte nu. Inte på tre dagar.

Ett delmål är uppnått, eller?

Har varit till svärmor och svärfar på en kaffekopp. Kycklingarna börjar nu mer och mer utvecklas till hönor (eller tuppar). Dom börjar också bli rätt tama... springer inte iväg så fort man närmar sig. Barnen far ju och lyfter i dom så fort dom kommer dit, så det vore väl konstigt om dom inte blir vana hanteringen. Figo fick träna lite stadga och bara ligga och iakta dom. Bosco gjorde ett utfall... Ted höll emot... och halslänken gick av (tur han var på utsidan)! Det är inte första strypkopplet han förstör... när han mål-låser och sticker är det inte mycket som kan stoppa honom.

Kycklingarna som nu snart är fullstora hönor

Igår när jag körde ett kvällspass med Figo, märkte jag att det började släppa... men jag vågade inte glädjas. Det har varit för många bakslag för att jag ska gå på samma misstag igen... men på förmiddagen hände det igen! Han har nu kanske 15 gånger själv plockat upp apporten från gräset... det går inte undan, men han gör det! Vad det beror på låter jag vara osagt... men efter alla dessa timmar har jag väl lärt mig att läsa honom bättre och kan då gripa in vid rätt ögonblick.

Efter många timmars stretande verkar Figo ge upp kampen... han tar bocken! Men säg den lycka som varar... sen ska vi ju gå igenom samma elände med andra objekt.

Dopad?

Jag vet inte om det egentligen har hänt något åt det bättre med apporteringen, men med två glas vin i bagaget känner man sig i alla fall lite mer tålmodig. Jag vet det därför jag just provat... men det vore nog kontroversiellt att rekommendera det. Jag tragglar fortfarande detta med att greppa på marken... ibland funkar det och ibland inte.

Eftersom Figo på ett eller annat sätt utmanövrerar mig då och då, provar jag att köra lite lätta övningar och ösa på med beröm emellanåt... kanske det kan fungera som avledande manöver. Det är svårt att uppskatta hur smart en setter är. Å ena sidan kan dom verka väldigt korkade... men å andra sidan kan dom uppenbarligen lura många, just med sin korkade uppsyn. Sanningen ligger nog precis där den brukar ligga... mitt emellan *ler*.

Ibland är det ju så att man inte tror något förrän man själv ser det. Figo har ju alltid varit följsam och signaltydlig men något mer har hänt. Kan det verkligen vara så att det uppfödaren hävdar (efter hur många års erfarenhet som helst ) är sant *ler*... kan ledarskapet stärkas av den eländiga apportträningen?.. ja, jag börjar faktiskt, tro det eller ej, vara beredd att hålla med.

Allt väl

Mammas operation har gått bra. Hela tumören, med marginal är nu borta. Hon har ätit lite på morgonen och provat att gå några steg.
... det var skönt att höra!

Handklapp

Jag har upptäckt att jag utvecklat ytterligare ett sätt att berömma Figo på när jag tränar. Ibland är det mer än svårt att låta så där otroligt glad när hundeländet krånglat så man drivs till sin yttersta gräns. När han sen efter tjugofemte gången äntligen gör rätt är det så att skrattet stelnar och rösten vill låta mer frustrerad och desperat än glad och lycklig... men det är där jag har kommit på det!

Vad gör jag ex.vis på barnens fotbollsmatch när laget gör något bra... jo, jag applåderar! Det är detta jag kommit på mig själv med att göra även när Figo gör något bra... jag klappar i händerna. Om han sedan gör något riktigt bra kommer ju den glada rösten som ett spontant komplement... genialt, eller hur (ja ja, jag vet att det inte är jag som uppfunnit metoden, det finns säkert andra som gjort så före mig... men ändå)! Ett par handklapp låter ju likadant oavsett hur stelt mitt leende ser ut.

Mamma

Just nu går mina tankar till min mamma som idag genomgår en leveroperation. Hon fick bröstcancer -96, blev friskförklarad 5 år senare... och förra året upptäcktes en metastas i levern! Hon har gått på cellgift med bra effekt... men sedan i våras har tumören inte minskat som önskvärt. Så nu måste dom prova ta bort den...

Hoppas bara att allt nu går bra... hon är ju inte så frisk så bara narkosen är en risk i sig. Sedan har hon en lång väg tillbaka men den ska hon inte behöva gå ensam.... nu är det min tur att ge tillbaka lite av det stöd som hon alltid gett mig under hela uppväxten.

Byte av taktik

Sitter i skrivande stund ute på altanen. Figo har fullt upp med att ställa bin på klöverblommorna *ler*. Han försöker också att ta dom ser jag... det är ju inte så bra.
Har försökt ändra lite i träningen, byte av taktik kanske man skulle kunna säga. Precis när han greppar apporten springer jag iväg och ropar glatt på honom. Ja, nog ser han lite road ut... frågan är bara vad han egentligen tänker (och grannarna för den delen) *ler*.

Hur går det då? Ja, inte så mycket framåt sedan sist... han är väldigt trög på att greppa apporten. Jag vet inte hur jag ska göra... när jag korrigerar så viker han undan huvudet och försöker lägga sig på sidan (ibland förundras jag över hur en liten setter kan kännas så tung). För att få honom att "själv" greppa måste jag i princip lossa huvudet *skratt* från kroppen pga vinkeln som blir när han glider undan... här skulle behövas en expert (en riktig, ingen låtsasexpert) som tog ett rejält nappatag i exakt rätt ögonblick för att få slut på dumheterna.

Måntro om det i ovanstående fall är fel att själv plocka upp apporten och se till att han fort som ögat får den i munnen... eller är det viktigt att han tar den ända från marken där den låg vid kommandot? (psst. skriver det som en fråga, då kanske någon snäll person ger ett svar *ler*).
När han väl greppat kommer han gladeligen travandes (!) efter en sprattlande tjoande matte som tar emot med öppna armar... kel och smek gillar väl alla (inte bara hundar) *ler*.

Ikväll blir det ytterligare ett pass med bocken... för visst var det så att "ju mer det jäklas, desto bättre blir slutresultatet"?

Ett helhjärtat stöd

Detta med fågelhundar och jaktdressyr är en djungel... det finns många "experter" som säger sig ha den ultimata lösningen. Något som förundrar mig är att inom kretsar där folk som har någon gemensam nämnare finns, har det lätt för att bli lite av en klubb för inbördes beundran. Man får många svävande råd... de flesta av dessa "experter" vet precis hur en jakthund skall dresseras till en jaktchampion, men vill när det kommer till kritan inte dela med sig av sina erfarenheter (mer än flyktiga råd förstås).

Ikväll har jag återigen "stulit" en stund av uppfödarnas semestertid *ler*. Nya tips och kloka ord... men framför allt ett helhjärtat stöd i min kamp med Figo.
Det är inte solklart att som ny i sammanhanget veta vilka råd man ska ta till sig... om än vi försöker lyssna med öppet sinne och sedan välja ut vår egen väg är det inte lätt. Att då ha seriösa uppfödare som ställer upp är guld värt!

Jag väljer att lägga hela min tilltro till Leif & Barbro!

Uppladdning inför nya tag

Idag har jag inte tränat med hundarna alls, bara skogspromenad, det är allt. Jag tror att alla tjänar på att jag avstår en dag... jag blir förhoppningsvis trevligare att vara kring... och Figo slipper underkasta sig apporten. Men imorgon ska jag göra ett nytt försök... fungerar det inte vet jag inte vad jag gör (kanske telefonsamtalet till uppfödarna).

Ikväll har vi hyrt en film. Jag har för en gångs skull bestämt vilken... annars brukar Ted få välja, för mig kvittar det... halva nöjet är ju att få krypa upp i soffan med sin älskade man... och två kelsjuka hundar förståss *ler*.

Uppgiven

Snart överväger jag att framledes själv agera apportör vid fågeljakt. Aldrig har jag i min vildaste fantasi anat hur envis Figo kan vara... han som är så mysig och följsam annars. Så fort apportbocken åker fram förvandlas han till en tjurskallig slamkrypare! Nej, det vore nog hundra gånger lättare att lära mig apportera än Figo tror jag.

Idag höll jag faktiskt på att tappa fattningen när vi tränade... maken till korkad hund får man leta efter. Nog fattar han vad jag menar när jag säger apport... men det skulle gå fortare för en sengångare att greppa apporten än för Figo. Han som annars är så rapp skulle kunna få jordens alla klockor att stanna med sin långsamma uppsyn.

Vi har kämpat med denna apport i två månader och nu börjar jag tro att det är mig det är ett stort fel på. Nog trodde jag att jag har hyfsat bra tajming, och tonläget är det inget fel på, tro mig... men något fel gör jag uppenbarligen, eftersom hunden inte går framåt. Han tar nätt och jämnt bocken från marken och ibland inte ens det. Då har jag backat och kört från handen några gånger... och sen kanske, kanske han tar den från marken.

Tänk om jag hade någon kunnig som kunde se på och säga vad jag gör galet... snart springer Figo och gömmer sig bara jag tar fram apportbocken.

Kanske jag får låta apporteringen vila några dagar och fundera vidare på fortsättningen. Kanske även ett samtal till uppfödarna, det brukar alltid kännas så självklart och bra efter en pratstund med dom.

Svårt att hålla sig för skratt

Det börjar bli en härlig vana... att ta en lång tur i skogen på förmiddagen. Hundarna verkar inte heller ha något emot det. Idag gick vi inte på någon skogsfågel, däremot höll jag på att gå ner mig på en myr. Jag sjönk ner med ena benet och fick slänga mig framåt mot nästa tuva där jag kunde studera mossan på nära håll. Jag såg allt att Ted hade svårt att hålla sig för skratt... men han gjorde ett tappert försök. Jag hade lättare att hålla mig... min käre man påstår att jag låter som Bengt Öste (en fiskereporter som svor väldigt mycket) när jag blir arg. Denna gång var inget undantag... inte blev det bättre av att en viss setter dök över mig och slickade hela ansiktet. Tur att det inte fanns så många som kunde höra mig mitt ute i skogen... *skratt* (nej, vi såg inte till några fåglar före mitt lilla utbrott heller).

Hetare än het

Idag har vi varit och gått i skogen med hundarna... vill gärna komma i fågelkontakt med Figo. Det har ju varit jättedåligt med skogsfågel några år så chanserna att gå på nån kull är inte så stor... men man kan ju alltid hoppas.

Idag såg vi att hundarna ganska snabbt vädrade mot vinden och blev ivriga. Jag följde Figo och lät honom styra vägen framför oss... efter ett par hundra meter lyfte en järpe. Vi fortsatte och efter en stund blev han hetare och hetare. Han drog som en oxe i kopplet och vädrade i luften... och gick rätt på en tjäderkull! Tyvärr fattade han aldrig stånd utan 5-6 kycklingar lyfte ca 10 meter framför nosen på honom. Jag halade snabbt upp pipan och blåste stannasignalen... hm, jag skulle nog ljuga om jag sa att han klippte benen under sig och föll ner som efter ett pistolskott.

Jag börjar förstå vad jag har att göra med... ett vibrerande, frustande fullblod som skulle göra allt för att komma ifatt de flaxande vingarna. Jag tränar stannakommandot med pipan... det fungerar bra i lugnt skede... men herre gud, det kommer aldrig att gå på jakten. Jag börjar undra hur jag ska få stopp på hunden.

Här tar vi en liten paus uppe på en höjd (utsikten var fantastisk).

Okänd sida

Idag har vi varit till en f.d. arbetskompis till Ted. Dom har en korthårig vorsteh som är 2 år. Vi hade med våra hundar och tänkte att dom skulle få träffas. Vi såg dock direkt på Bosco att han skulle få bli kvar i bilen... Figo släppte vi dock ut. Dom sa att deras hund var så lugn att det inte skulle bli några problem... Ted svarade att Figo är ranglåg, han lägger sig alltid ner på marken vid nya hundkontakter. I samma andetag hörde vi ett gurglande "morr"... var det Nilas (vorstehn)? Jag trodde inte mina egna ögon och öron när jag vände mig om och såg min lilla plutt blåsa upp sig, resa ragg och morra... tur för honom att den andra var lugn och trygg... och det hela slutade med att dom lekte och sprang i kapp i gräset.

Jag har aldrig sett Figo på det sättet tidigare. Han har aldrig ens morrat på allvar så detta var för oss en helt ny och okänd sida han visade upp. För ett ögonblick övervägde jag att korrigera honom när han började men eftersom han ömsom morrade och ömsom såg ut att vilja leka så antog jag att det inte skulle bli så allvarligt och lät det vara. Rätt eller fel? Ja, jag vet inte men lite intressant ändå att se att Figo har mer i sig än bara en "mespropp" som ger sig i alla lägen.

Ny bekantskap

Hej, vem är du?..

... jaha, inget ätbart alltså?..

... hm, undrar om hon knackar på för att se om det är någon hemma

Började morgonen med en dryg timmes promenad med hundarna... så tyst och lugnt det var på byn vid 07.30. Fick faktiskt Figo att äta hundmaten utan tvekan efter detta. Han har börjat bli lite kräsen, så av och till blir han utan mat (när Bosco tömmer sin skål och fortsätter i grannens).

Har även hunnit med en skogsrunda... det enda vi stötte på var en kull hjerpar... och några hundra mygg förståss.

Tänkte att Figo skulle vara lagom trött efter detta så jag tog honom till hönsen igen. Efter 2,5 timmar hade han inte somnat... däremot var jag rätt less. Tur man har en snäll svärmor som kom med kaffe och kaka på en bricka. Sen kom Teds kusin och fru så jag avbröt faktiskt övningen. Hoppas att det inte gör alltför mycket... han var ju rätt lugn som synes på bilderna (varför har jag aldrig kameran med dit, bara mobilen). En höna var faktiskt fram och pickade honom på huvudet när han låg ner... ni skulle ha sett Figo då. Han låg blick stilla och vågade knappt blinka såg det ut som *ler*.

Sen blev det lerduveskytte. Figo stod faktisk vid Ted under ett par skott... helt skottfast... skönt.

Nu ikväll har vi också hunnit med ett kort pass med apporten... gissa vem som sover gott i natt (förutom jag)?

Trägen vinner

Åh så glad man kan bli då!
Har just varit ute och kört lite apportträning med Figo. Gissa hur det gick... han tar den från marken igen! Ingen tåspets behövs... jag är så lycklig! Det är så många timmars slit och äntligen lön för mödan igen... trägen vinner.

Det kändes verkligen som ett oövervinnligt bakslag när vi fick börja om på ruta ett, men nu är vi på gång igen. Måste bara skynda långsamt... nu ska vi köra detta moment länge än, med flera olika objekt innan vi tar steget vidare till nästa nivå- hämta apporten (Ted har provat detta och han hämtar den, men jag är rädd att han inte gör det när det blir lite besvärligare). Nu blir det till punkt och pricka exakt enligt apportkompendiet som uppfödaren skrivit.

Nu ska vi äta middag och dricka ett glas gott rödvin (eller två). Vad då måndag, vi har ju semester... för oss är det fredag hela veckan!

Vems list övergår den andres förstånd?

Känner mig riktigt nöjd med min födelsedag... man börjar ju komma upp i den åldern då man inte förväntar sig så mycket. Konserten var lyckad, synd bara att det var lite folk som kommit dit... ca 1300 st.

På förmiddagen tog vi hundarna till skogen. Vi gick kopplat för att se om vi kunde finna någon kull skogsfågel... det vore roligt att se hur Figo (och Bosco) skulle visa sig. Bosco som nu är fyra år har ju inte direkt stått för fågel... han har väl mer varit en stötande hund eftersom han stått ett kort ögonblick och sedan tjuvrest fåglarna. Jag har skojat med Ted och sagt att han håller rent framför honom... viss sanning har det dock legat i uttalandet.

Idag kom vi dock på något spår. Båda hundarna började vädra, men allra mest Bosco. Plötsligt vek Bosco av åt vänster och fattade stånd (!) på vittringen av något... men vad? Jo längre fram såg vi då en hare. Vi vet ju sedan tidigare att han drivit hare men att han också ställer dom, var en nyhet.

Nu har vi också bokat stuga i Arjeplogsfjällen till rip-premiären. Ted har en fd. arbetskompis som flyttat upp och som jobbar som jaktguide. Han gav oss några tips och vi fick napp redan på det första alternativet. Jag längtar redan!

Tänk att jag som aldrig tidigare varit intresserad kunde bli så såld på detta med jakt. Det som började som ett rent hundintresse... jaktdressyr och att föra hunden under jakten... sedemera har drivit mig till att nu inte vara främmande för Teds förslag att jag får mig en egen bössa... eller har det varit hans plan hela tiden? Jag fick ju fria tyglar att välja både ras och uppfödare när vi skaffade Figo. Det kanske inte är så att " kvinnans list övergår mannens förstånd". Det kanske är precis tvärtom i detta fallet... men det kan jag bjuda på i så fall *ler*

Born on the 4th of july...

... det är jag det. Jag blev väckt med sång och frukost på sängen. Ted hade till och med varit ut och klippt in en kvist av min favoritros- Finlands vita ros... så gulligt.
Som present skall vi åka på Ulf Lundell konsert... ikväll. Mina föräldrar kommer hit och är med barnen. Jag och Ted åker sedan vidare till en barndomsvän till Ted, Magnus och hans fru Emma som bjuder på grillat innan vi tillsammans drar vidare till konserten. Det ser jag fram emot.

Figo i hönshuset

Var och gick en promenad med Figo... Ted tog en cykeltur med Bosco. Vi sammanstrålade efter vägen och gick tillsammans sista biten till farmor och farfar dit barnen cyklat. Där tog jag tjuren vid hornen och gick in i hönshuset med Figo... välbehövlig stadgeträning.

Till en början var han mer än het. Han vibrerade och tjöt av iver... så jaktlusten verkar det inget större fel på (möjligtvis om den blir okontrollerbar). Vi gick in och stängde dörren bakom oss... hur länge skulle detta ta? Jag har hört att man måste sitta kvar tills hunden lagt sig ner och somnat... så jag sa till min käre man att han inte behövde låta mig sitta där inne sååå många timmar utan avlösning.

Hur gick det då? Ja, efter att ha hört en bekant som satt inne hos duvor i 11 timmar innan hunden somnat, får jag vara mer än nöjd. Efter ca 40 minuter la han sig ner och när en dryg timme passerat sov han, trots att de 4 veckor gamla hönsen pickade och sprätte på ca 0,5-1 meter från nosen på honom.

Efteråt när vi satt på altanen så var Figo åter ivrig och ville mer än gärna till hönshuset... och då tror jag inte att det var för att lägga sig ner och sova bland hönsen *ler*

Tog denna bild med mobilen. Småkycklingarna i hagen var inte det intressanta... det var dom 3 vita till vänster om den som verkade mumsigast. Det måste blir fler besök i denna stuga!

Stulen

Igår kväll tog Ted Bosco på en cykeltur. Han cyklade ner till båthamnen för att titta till båten. När han kommer ner ser han att båtmotorn är borta... puts väck! Det blev polisanmälan och Ted har varit till den som har hand om videoövervakningsutrustningen. Två personer finns med på filmen (dom hade slagit sönder en kamera, men inte tänkt på att det finns två st). Stölden ägde rum igår mitt på dagen och flera andra personer fanns i båthamnen samtidigt... snacka om fräckt! Samma bil, en svart mercedes har även tjuvtankat på OKQ8-macken i byn.

Det blev tudelade känslor att se filmsekvenserna. Bra naturligtvis att dom är fångade på film... men frustrerande att se på när dom bär iväg med vår motor!

Det var bara en liten motor men ändå en fyrtaktare, så den gick tyst och bra. Vi köpte den förra sommaren så den var så gott som ny. Tråkigt, nu ligger båten där som en roddbåt och guppar...

Kvällens träningar

Liam har haft fotbollsträning ikväll... tog med Figo. Han såg så förväntansfull ut men insåg inte sitt misstag att uppvakta mig. Det blev nämnligen träning även för honom... 45 minuters välbehövlig platsliggning. Efter fotbollen cyklade vi förbi farmor och farfar och kikade in hos kycklingarna... herregud, hunden vibrerade av iver! Ska nog åka dit någon dag och bara sitta utanför hönsnätet och se på när Figo tröttar ut sig själv *ler*.

Liam i vit tröja kämpar om bollen...

... tar den och skjuter i mål! Lyckan är gjord.

När vi kom hem åkte den ökända apportbocken fram igen. Jag försöker komma ihåg uppfödarens ord och upprepa dom som ett mantra "ju mer det jäklas ju bättre blir slutresultatet, ju mer det jäklas ju bättre blir slutresultatet"... om jag någonsin kommer till ett slutresultat! Jag börjar vara inne på en annan persons (Agnetas) teori- det blir nog dom med vitrockarna som får hämta oss *skratt*

Hur ömklig kan man se ut. Så här gör han när han tagit bocken från min fot

Men han kommer ändå när jag backar bak och kallar in honom...

.

... och mycket beröm. "Vågar man kika på matte? Ja, kanske med ena ögat.

Hemma igen

Nu är vi åter hemma efter vår lilla utflykt. Govädret höll i sig även 8-10 mil norrut. Huset ligger i skogen på en tallhed... perfekt även för hundarna. Mest har vi myst på men lite hundträning kan vi inte hålla oss ifrån (det är ju så roligt!). Det blev att lägga något spår för Bosco samt några apportsök. Figo kom inte undan apporteringen han heller... fast på nååågot lägre nivå *ler*. Nu efter middagen ska jag gå en lång promenad och sedan ska jag nog träna ett pass till med "liten". Här kommer lite bilder huller om buller.

Liam bängelapan hittade en ny hobby... att klättra upp i dörrposterna

Svärfar Bertil skålar med barnbarnen...

...samtidigt som Figo uppenbarligen placerat sig på rätt ställe under middagen

En badtur för stora och små... behöver väl inte säga att barnen var först att doppa sig

Paparazzi-fotografen. Efter anklagelser om att jag lägger ut bilder på allt och alla utan att fråga först *ler*, jämnar jag härmed ut ställningen... här är jag... varken fulare eller snyggare

Här är apporteringskravet befäst (nej, jag menar inte Figo). En 20 kg's setter som sliter och drar i dummien kan inte hindra Bosco... husse kommenderade apport och det apport då är... Bosco släpar med både dummie och Figo tillbaka till husse (där han höll fast till losskommandot). Är detta vad man kallar att träna med störning? *skratt*

Ska vi åka hem snart?.. men gubbar ni är i fel ända av bilen

Ett ess i ärmen

Idag ska vi åka iväg till svärmors/farmors hemgård i Töre. Vi brukar som tradition åka dit varje sommar och övernatta någon natt. Det brukar bli grillning, badande och allmänt trevligt med prat och skratt och bara semesterkänsla. Emil följde igår med en kompis familj upp till Överkalix, dom kommer hem på fredag... en välbehövlig paus från syskonen men mamma (och pappa) tycker det känns tomt när en i skaran saknas.

Före frukost gick jag och Figo ut för att fortsätta träningen. Ibland undrar jag om hunden gett sig den på att göra det så svårt som möjligt för mig... tycker inte han det är roligt så ska matte inte heller få tycka det. Med den här inlärningstakten är vi redo för apporteringstest tidigast våren 2011! Han tar den från marken (med ena änden på min fot) men vad har han nu lagt sig till med... han tar bocken och lägger sig ner på sida! Det ser inte särskilt bekvämt ut för bocken sticker ju ut på sidan.

Åh, vad ska jag ta mig till... och i apportkompendiet som uppfödaren skrivit står ingenstans "så gör du när hunden tar bocken och sedan faller platt ner på sida med kisande ögon" *ler*. Ska jag inte göra så stor affär av det, bara backa och kalla in honom (för då kommer han)... eller ska jag kräva att han sätter sig upp... eller bara förhindra att han lägger sig (men då får jag problem, jag har ju bara två händer, och nåt moment blir jag sen in i). Spontant känns det inte rätt att korrigera det faktum att han faller ihop, han har ju bocken i munnen... eller griper just över den.

Jag hoppas att det ger med sig snart. Annars har jag ju alltid ett ess i ärmen (uppfödaren Leif) *flin*... vad säger du om det Figo?

Nytt hopp

Igår var det lite kallare temperatur ute (baaara omkring 18-20 grader) men idag är det åter "utlandskänsla" med + 30 grader. Har provat ett nytt grepp vad gäller apporteringen som enligt mig gick i stå. Jag ringde uppfödaren och som vanligt är Leif helt kolugn och har lösningen på problemet... det som behövs är ett mellansteg. Eftersom han inte vill ta bocken från marken, provar jag lägga ena sidan av den på mina tår... och det verkar fungera. Så nu är det bara att fortsätta träna... skillnaden är att det är trevligare med en hund som gör det man ber den om... nåja, Figo har fortfarande en egen vilja som han testar mig med ibland. Enligt Leif är det helt enligt planerna detta... ledarskapet i slutändan blir bara mer befäst om det trilskas lite (mycket) efter vägen. Jaa, herregud vilket ledarskap jag går mot i sådant fall. Jag trodde där ett tag att han skulle driva min frustration till vansinne... övervägde för ett ögonblick att kasta honom över bord från båten. Nu är jag i alla fall harmonisk igen och fortsättningen på semestern är räddad.

På eftermiddagen tog vi faktiskt en tur med båten för att åka och bada (men jag lovar, jag hade ingen tanke på att kasta i Figo *skratt*). Hemma var så varmt att vi nästan kvammnade, både hundar och människor. Till och med havsvattnet var badvänligt... även för oss vuxna. Barnen anser ju att vattnet är varmt redan strax efter islossningen *ler*.

Figo-liten håller apportbocken som han just greppat från mattes nymålade tånaglar (man måste ju göra allt för att få honom på hugget *skratt*)

Det går inte att ta miste på vad Figo tycker om att följa med ut med båten... härligt att få ligga längst fram i fören och njuta av vinddraget... Bosco "stackarn" är förpassad till golvet... kanske han känner sig orättvist behandlad *fniss'

Tagna på bar gärning!

Det finns få förbudsområden hemma hos oss... sängen är dock ett sådant område. Började just fundera varför hundarna var så osynliga... och vad hittar jag... två lagbrytare! Ser dom inte skyldiga ut?

Nu är dom här!

Svärfar har skaffat sig en ny hobby... byggt hönshus... och igår hämtades nio små kycklingar till sitt nya hem. Hoppas bara utfallet blir bra, så det blir många hönor... tupparna kan dom ju inte ha kvar. Barnen har fått sig en "egen" kyckling som dom döpt. Saga velar men det lutar åt att hennes ska heta Vittra... Liam är stensäker, hans heter Blåbär *ler*. Farfar har döpt sin... till Agda. Verkligen fantasifullt namn på en höna *skratt*, men onekligen ett passande. Så småningom när dom vuxit till sig ska hundarna få följa med på besök... det blir kanonbra stadgeträning!

Tre dagar gamla kycklingar. Så otroligt små... och så otroligt söta

"Hönsmamman" i egen hög person, farfar/svärfar Bertil med en av sina nykläckta

Sagas egen kyckling... hoppas bara att det nu inte är en tupp

Saga och Liam studerar "ullbollarna"

En oändlig kamp

Värmen fortsätter att hålla sitt grepp över vår landsdel. På morgonen när Emil åkte hemifrån klockan 6.50 var det redan då drygt 20 grader! När matchen och lagfotograferingen var klar åkte vi till kyrkmarknaden... men oj så varmt! Hundarna hade vi lämnat inne i huset, där var svalare än i hundgården så det gick ingen nöd på dom.

Däremot har det varit lite motion sista veckan. Värmen har gjort det omöjligt att cykelmotionera dom och promenader ger ju inte dom något. Det är klart lite "vattengympa" har dom fått. Har även fortsatt med apportträningen med Figo. Jag förstår inte varför han är så seg... han griper, även en bit framför... men vägrar plocka den från marken. När apportbocken ligger på marken och jag kommenderar "apport" ser han för ett ögonblick ut att ta den, men tvekar sedan, tittar upp på mig och lägger sig ner platt som en pannkaka och kisar med ögonen. Håller jag däremot bocken i handen på marken, tar han den. Nu börjar jag för första gången känna mig lite smått frustrerad... inte för att han behöver kunna apportera ännu, utan mer för att jag inte vill ge mig när jag väl startat upp den biten. Vad gör jag för fel? Nej, det är nog dags för ännu ett samtal till uppfödarna.

Högtryck

Idag har Piteå summergames börjat... en helg som innebär fotboll, fotboll och åter fotboll. Det har varit så otroligt varmt att killarna svettades floder redan innan matcherna hade börjat. Det gällde att dricka ordentligt innan och under dagen. Ett riktigt högtryck ligger över oss, och det verkar stanna ett tag.

När vi kom hem tog vi hundarna och åkte ut till Pultviken. Där finns en sandstrand... man parkerar bilen efter en liten grusväg, går en stig genom skogen och kommer ut vid en havsvik. Eftersom det inte är allmän badstrand får man ha hundar med dit, så det passar oss som handen i hansken. Det har varit för varmt hela dagen för att aktivera hundarna, men att avsluta kvällen med vattenapport och fritt följ i vattnet är inte så dåligt det heller!

Håll er undan ni som inte vill bli nerstänkta av två vattendjur på väg ut i vattnet!

Vad tänker du på gubben?

Bosco lämnar av medans Figo studerar för att lära sig *ha ha*

En säl? Nej det är bara badhunden Figo-liten som tar sig en simtur

Barn och hundar om vartannat, det är så vi vill ha det!

Besynnerlig upptäckt

Har upptäckt något besynnerligt i mina rabatter... på var och varannan planta är blomknopparna borta. Kvar finns själva stjälken men utan avslut. Vad konstigt har jag tänkt, nog borde väl barnen ha mer vett än att ta blomknopparna från just mina blommor när det finns en hel äng i närheten.

Ett exempel på hur det ser ut

Idag kom sanningen fram.. som den alltid gör förr eller senare. Mitt framför ögonen på Ted kommer unge herr Figo och gapar över en kungslilja för att just knipsa av blomknoppen... rackarns "liten". Han är verkligen innovativ... för vem annars skulle komma på något liknande om inte en setter! Tur för honom att han tagit sig in i djupaste matte-hjärtat *ler*

Jag, ser jag ut som en som skulle kunna göra nåt sånt?

Ord kan ha flera betydelser

Ikväll har Krister och Helena med familj samt Helenas kusin Roger varit och hälsat på. Vi har varit på skjutbanan, gubbarna har skjutit lerduvor och jag och Helena gick med hundarna i skogen en bit bort. Det gick så bra, Figo berördes inte alls... mot slutet gick vi hela vägen fram till utkastaren.

Sedan blev det kaffe på altanen och därtill en massa historier om episoder som passerat... det var bitvis svårt att hålla tillbaka tårarna... glädjetårarna vill säga... vi skrattade så vi kiknade.

Detta för tankarna till när Ted berättade om en förveckling som inträffade för ett tag sedan när han var på jobbet. Han var inne på akutmottagningen och träffade där en av vakterna som också har en vorsteh. Det blev naturligtvis prat om jakt och hundar. Kollegan berättade då att han hade problem med ståndet, att hans inte står nog länge. För oss med stående hundar låter ju detta som ett helt normalt uttalande... problemet var bara att det i samma stund passerade en sjuksköterska (som förmodligen inte sysslar med jakt) som frågade vad i herrans namn de pratade om! *gapskratt*

Inga "impotensproblem" här inte! *skratt*

Inbyggd pipa

Idag har det varit så härligt väder. Vi har jobbat på i trädgården och rensat ogräs och klippt gräsmattan... nu är det så fint ute på gården.

Tog fram startpistolen och sköt några skott när Bosco och Figo busade... det behövs nog lite skotträning för Figo. Han reagerade lite och kom fram till mig för att se om jag verkade berörd... naturligtvis låtsades jag som ingenting och fortsatte pladdra på som vanligt med Ted. Efter några skott verkade han dock mindre berörd och fortsatte leken med "brorsan". Vi ska fortsätta skotträna... får ta med honom till skjutbanan och gå omkring i skogen en bra bit bort till att börja med.

Nu verkar det lossna rätt bra med stannakommandot på pipan. Han lägger sig klockrent på signalen. Måste bara våga utöka avståndet lite mer. Jag är nog lite "feg" där... vill inte gå fram för fort... men nu tror jag han är mogen för att släppas lite längre innan signalen kommer. Problemet verkar däremot vara att få stopp på honom när jag inte har pipan med mig (beviset för det såg jag ju igår). Kanske man skulle lära honom att även lägga sig vid någon form av busvissling... den pipan glömmer man ju inte hemma i första taget *ler*. Nej, jag skojar bara, det är nog mycket att hålla isär som det är.

Godnatt

Nu är det sommarlov! Naturligtvis ingår det att övernatta i fjälltältet på gården. Spännande att ligga och prata och lyssna om någon passerar förbi... undrar bara om det blir för spännande innan natten tagit slut *ler*

Eftergång

Jag är så arg! Så arg på mig själv... och på Figo för den delen... men mest får jag skylla mig själv. Jag som varit så noga med honom. Han har ju aldrig fått vara i fågelkontakt för att hållas "oförstörd" tills han ska jagas in till hösten... och så händer detta här nedanför oss.

Vi har varit på stan och uträttat en hel del ärenden. När vi kom hem skulle jag bara gå ner till vattnet så att hundarna fick kissa av sig lite innan jag började med middagen. Bosco i koppel och Figo lös, som alltid... men varför lät jag Figo springa så långt före (50-75 meter ungefär). När vi närmade oss vattnet ser jag på håll hur Figo störtar ut i vattnet... sen hör jag änder som flaxar och skriker.. även jag springer och skriker, åt en till synes döv byracka! När han har 10-20 cm kvar till att nå en andunge lyckas jag få kontakt med honom... inte en sekund för tidigt! Han upptäcker förmodligen på hela mig att det han just höll på med inte föll mig i smaken... om än andunge nog hade fallit Figo i smaken.

Vad som hände sen går under censur... men så mycket kan jag säga, han kröp skamset bakom mig hela vägen hem. Hoppas det inte får alltför negativa konsekvenser för framtiden. I så fall får jag nog harmligt ta på mig skulden för det... han är ju bara en hund... som inte var redo för det avståndet till föraren när frestelsen blev för stor.

Eller så kan man ju ta det med ett leende som Ted "nu har du ju något att skriva om på bloggen".

Härliga semester

Åh så obeskrivligt härligt det är med semester! Det känns som att jag har hur mycket tid som hellst. På förmiddagen åkte hela familjen ut med båten. Vi gick i land på en liten ö (har för länge sedan varit ett grund, så då förstår ni hur liten ön är). Där myste vi i solen och fikade. Ted och Emil tog båten en bit utanför och fiskade efter gädda... ingen fångst blev det men Emil fick på en gädda som släppte. Hundarna for omkring och badade och blötte ner oss andra... varför ska dom alltid komma upp där vi sitter och ruska av sig? Bosco fick köra vattenapport. Vid ett tillfälle hann Figo före och tog dummien och simmade till land med den!

Ikväll har jag och Figo varit på hundträffen som vi har nere i båthamnen varje söndag. Idag tränade vi stadga, stanna kvar och inkallning. Som vanligt skötte han sig oklanderligt. Alla tycker att Figo är så lydig... det är klart, allt är ju relativt... men inte tycker jag att han är perfekt ännu, det finns mycket kvar att jobba på... och det gör vi.

När träffen var slut fortsatte jag träningen med apportträningen. Det känns som att det snart ska lossna för honom. Han griper nästan nere på marken, men fortfarande krävs ett ganska fast och beslutsamt kommando... annars smalnar ögonen ihop till två springor och han försöker avvakta för att se om han kan få slippa... men icke sa nicke, har jag bestämt mig så har jag.

Det gäller att ro för kung och fosterland

Midsommaraftonen firade vi hemma på gården i all enkelhet. Vi upptäckte under kvällen att vi fått oväntat besök inne i huset... en av grannkatterna hade smitit in tvättstugevägen. Tur att hundarna inte var inne då! Figo hade nog inte gjort något men hade Bosco fått syn på den skulle han inte tveka en sekund... den hade nog hamnat i de sälla jaktmarkerna (fy så hemskt, tänk att tvingas gå över till grannarna och berätta något så makabert)... men det är så Bosco är, allt är jaktbart vilt för honom (vår katt Paba är undantaget som bekräftar regeln). Han är som klippt och skuren för begreppet "jaktidiot".

Figo fick syn på samma katt på vår baksida, han satte efter i full karriär över gräsmattan... men jag lyckades få honom att stanna på kommando. Jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att lyckas när han var i den sinnesstämningen... frågan kvarstår dock om det är hunden eller mig själv jag borde vara stolt över... jag bestämmer mig för både och *ler*.

Idag är en "stanna-hemma-och-mysa-dag". Idag på morgonen tog vi båten ut igen så hundarna fick simträna. Det är en bra sysselsättning- hundarna får motion, Ted får motion när han ror... och jag sitter och myser i båten (det enda som får motion på mig är nackmusklerna när jag böjer upp huvudet mot solen *ler*). Figo är för snabb i vattnet. Han simmar lätt ifrån Bosco (som dock kan hålla på hur länge som helst). Ja, han simmar så fort att Ted får ro för kung och fosterland *skratt*... men det ska gudarna (och Figo) veta, Ted är inte rädd för att ta i... så simma på du Figo.

Figo, en riktig bad(d)are i vattnet

Skön midsommar!

Bosco & Figo önskar alla en riktigt skön midsommar!

Midsommarbrud

Dagen startade bra för hundarna med en tur i båten...

... det blev simträning (och roddträning för husse)...

... och för Boscos del även vattenapport.

Fotbollskväll

Är nyss hemkommen från Emils fotbollsmatch. Det var vår tur att köra och tur var det... det var en av de bättre matcherna jag sett! Oj oj oj vad dom var taggade och på hugget... alla i laget gav sitt allra bästa för varandra. Roligt att se hur dom pratar och hjälper varandra, nu börjar dom få kläm på spelet på 11-mannaplan. Tyvärr förlorade dom med 4-5, bollen gick inte deras väg vid avsluten... det var stolpe ut eller ribba ut om vartannat men ägde boll det gjorde dom. Motståndarna hade turen på sin sida... tre av fem mål via stolpen.
Det är ändå roligt att se att grabbarna verkade nöjda med sin insats trots förlusten... nu vet dom att dom kan hålla boll och rulla den... snart kommer avsluten också att sitta. Nu laddar dom inför Piteå Summer Games som går av stapeln nästa helg... då är det fotboll i dagarna tre... från morgon till kväll.

Lite är bättre än inget

Trots att jag bestämt mig för att släpa mig till jobbet de två dagarna som är kvar tills semestern så fick jag ge vika i morse. Då jag legat och frossat hela natten med hög feber var det bara att inse faktum, en arbetsdag 8-17 var bara att glömma. Jag stannade kvar i sängen och sov fram till lunch!!!

Eftersom det inte blev någon apporteringsträning med Figo igår tog jag fram apportbocken och körde ett kort pass idag. Nu tar han den själv igen vid kommandot, så nu gäller det att öka avståndet mer och mer. Ofoget att spotta ut den har han helt lagt av med, han bär den tills han hör "loss". Jag har valt att ta ena handen över nosen samtidigt som jag kommenderar loss. På så sätt kan jag utan problem ta och dra lite i bocken utan att han släpper den. För Boscos del blev det tre apportsök här bakom huset. Gräset har blivit så högt att det enda som syntes var att grästopparna rörde sig där han for fram. Man får lite dåligt samvete när dom bara får stå i hundgården, men lite aktivering är ju bättre än ingenting. Jag kan ju i alla fall trösta mig med att det inte är många dagar som blir som denna.

Sjuk

Idag kände jag mig inte kry på morgonen. Under arbetsdagen blev jag tröttare och tröttare. Halv tre flexade jag ut, då orkade jag knappt stå upp längre, än mindre prata med människor som ringt för att rådfråga om sina åkommor. Tur jag har en fantastisk man som gjorde middag och sedan ställde sig och bakade mjukkaka medans jag bäddade ner mig i soffan. Jag fick snabbt sällskap... två varma hundar kröp ner tätt intill och värmde upp hela min febriga kropp. Figo uppvaktade mig till en början med hopp om en promenad eller liknande, men han förstod ganska snabbt att jag inte skulle tillmötesgå honom den här gången.
Nu har Ted och Liam åkt till farmor och farfar då Liam bestämt ville dit och trösta farmor då en av deras 4 katter oförutsägbart hittades död i morse. Så tråkigt, lilla Mini som var så fin, nu gör han sällskap med alla tidigare djur i katt- och hundhimlen.

Den som väntar på något gott...

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar till semester! Ted har redan startat ledigheten så det kändes inte så roligt att åka iväg på morgonen... men men, snart får även jag vända kudden och somna om. Efter jobbet och middagen tog jag hundarna på en lång härlig promenad. Vi avslutade rundan med ett besök i båthamnen där Figo naturligtvis slängde sig i vattnet... Bosco var inte heller sen att ta sig en simtur. Jag har hört att settrar inte ska vara så förtjusta i vatten... då undrar jag vad Figo har för gener. Måste kolla stamtavlan noga, kanske han har retrieverblod i sig *skratt*.

Lite apportträning har vi också i vanlig ordning hunnit med. Det går så sakteliga framåt. Figo tappade ju sugen totalt och jag blev tvungen att visa honom vem som ska "föra i dansen". Nu har han börjat förstå att han inte kommer undan mitt krav på lydnad i apporteringsmomentet. Men som sagt det går i snigelfart... men den som väntar på något gott...(väntar på jaktsituation med fungerande apportering *ler*).

Grattis Emil!

Vår storkille Emil som fyller 13 år idag, grattis! Vi älskar dig så mycket vännen.

Äntligen hemma!

Idag har vi haft den årliga grillfesten med Teds farbröder och kusiner med familjer. Som alltid är det riktigt trevligt. Stället vi var på i år var helt perfekt för både barn (stora som små) och hundar... tennisbana, basketkorg och fin tallhed runt omkring. Barnen har hållit igång hela dagen och kvällen så nu sover dom gott i sina sängar. Emil blev förkyld igår och har känt sig hängig idag så det var nog lite jobbigt, om än roligt, för honom idag. Teds kusins hund är i höglöpen så det har varit jobbigt även för Figo (Bosco är ju kastrerad). Har tränat lite apportering och liggsignal men tillfället har inte varit det bästa med all "golukt" i nosen. Bosco har fått aktiveras med apportering både via sök och spår... ögonen lös av glädje på honom.

När vi kom hem fick jag en klump i magen... Paba vår katt som varit borta sedan torsdag satt inte på bron och väntade som jag hade hoppats. Då tänkte jag "honom ser vi inte mer". Han brukar aldrig vara borta länge... kommer han inte hem på kvällen så sitter han alltid vid brofönstret och vill in på morgonen. Nu hade det alltså gått två mornar och två kvällar, det bådade inte gott... men vad var det vi såg längre bort på gatan? Paba kommer gåendes, inte springandes som han brukar. När han kommer närmare jamar han och vi ser ett stort sår i huvudet på honom. Dessutom är hela ansiktet uppsvullet! In på toaletten, fram med sjukvårdslådan och börja vårdandet (ibland får man nytta av sin sjukvårdskunskap även privat). Vi rensade upp såret rejält och tvättade rent. Sen påbörjade vi en antibiotikakur (hade tabletter hemma som räcker). Visst känns det tråkigt att han är så sargad, men han är i alla fall äntligen hemma!

Bosco tittar förväntansfullt på husse...

... vid kommandot "ja!" är det ingen tvekan...

... och naturligtvis kommer han tillbaka med dummien.

Skolavslutning

Idag är det en av årets höjdpunkter för barnen (och även mig), skolavslutningen. Jag tycker det är så högtidligt med alla barn som sjunger sommarsånger i kyrkan. Det är nästan så jag blir lite religös vid dom tillfällena *skratt*. Saga går ut årskurs ett och tycker att fröken är bäst *ler*, dom är för härliga i den åldern. I år kändes det lite vemodigt att se Emil sjunga "klockan ringer bara ut, vårterminen är nu slut..." Han går ju ut sexan och ska till hösten börja åka buss till högstadiet i Norrfjärden. Tänk vad fort åren har gått, nyss stod han där 6 år gammal och nu är han snart vuxna karln. Man hoppas verkligen att han fortsätter ha sitt varma omtänksamma sätt trots alla hormoner som börjar ge sig till känna (hjälp, nu låter jag som dom man suckade och himlade med ögonen åt när man själv var barn). Ikväll ska vi på Examensfesten, ett arrangemang för barn och ungdomar med diverse aktiviteter, allt från hoppborgar till uppträdanden och guitarr hero-tävling.
Som sagt, en av årets höjdpunkter för barnen... men inte för hundarna. Idag får dom stå tillbaka till förmån för det allra käraste jag har... mina härliga barn!

Inte kan man tro att Emil är glad att få sommarlov. Han är i åldern då det är en dödssynd att le på kort.

Fixardagen

Idag har det varit en sån där dag när allt man måste hinna göra aldrig tycks ta slut. Lyckligtvis hade farmor och farfar hämtat Liam från dagis och Saga gick dit efter skolan. Där bjöds på middag... puh, ett stort moment mindre. Sen har det rullat på: städning, dammsugning, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, iordningställa examenskläderna till imorgon, tvätta barnen, natta barnen, rasta hundarna... sen behövde jag en paus och för att förena nytta med nöje ringde jag Figos uppfödare och fick fler tips till träningen... sen ut och träna apportering. När jag kom in ringde Ted från Göteborg... dom hade precis varit ute och ätit middag på en Italiensk restaurang (nej, jag är inte avundsjuk...).

Frihetens gräns

Ikväll har Saga varit på sin första fotbollsträning. Liam var minst sagt lika taggad. Han klädde sig i full fotbollsmundering med Sverigetröja och shorts. Tur i oturen så är det lite tjejer i årgången så Liam fick vara med och träna. Inte brydde han sig om att alla var flickor och lite äldre heller... det var bara full fart framåt. Det finns inget defensivt i honom... möjligtvis om han får vara målvakt då *ler*.

Hundarna fick följa med... efter att Figo dragit en runda runt fotbollsplanen efter två svalor som flög lågt, åkte kopplet snabbt upp ur fickan. Där passerade i alla fall min gräns för hur stor frihet han kan få ta sig utan påföljd. Där fick man sig även ett smakprov på hur eftergången vid jakt kan komma att se ut... aj aj aj, där får jag allt bakläxa. Detta duger inte alls, nu jädrar ska här tränas stadga.

En glad fotbollskille...

...en inte fullt lika glad hund som just blivit varse om frihetens begränsningar.

Operation

Idag har Ted åkt till Göteborg och kommer hem på lördag. Tyvärr missar han skolavslutningen på fredag men kunde inte tacka nej till utbildningen som endast har ett fåtal platser. Det är en instruktörsutbildning i avancerad hjärt-lungräddning på barn, så när han kommer hem ska han utbilda sina kollegor på ambulansen enligt dom nya riktlinjerna.

Igår var jag på röntgenundersökning av min fot och efter det träffade jag en ortoped. Det är nu bestämt att allt "skrot" ska plockas bort... så nu står jag på väntelista för operation. Jag accepterade även att ta en tid med kort varsel... så nu är det till att gå beredd varje dag ifall telefonen ringer. Möjligtvis kunde det bli av redan denna månad, vilket vore skönt... då kanske man är "fit for fight" till fjälljakten. Vi måste bara börja undersöka vart vi ska åka. Det har ju varit dålig fågeltillgång överallt några år nu, men nu måste det ju snart vända... det kan ju inte bli sämre än det varit i allafall.